Att vara, bredvid

Humlan
Den som jämt
Får lämna företräde
För klipparens metallvingar

Bergskrabban
Med sina mjuka rundlar
Som växer ur kalkstensmarken
Mellan flagnande skor och gummidäck

Ådringen
På spjälsängens gavlar
Den som drömmaren nästan noterar
På vägen ut ur sovrummet

Cumulusmolnets
Seglande snöbergsmassiv
Det som driver i vinden
Bortom tankar och hus