det är behagligt att
vara elefantmannen
man kan gömma sig när
man är elefantmannen
jag behöver inte bära
svanarna in i krematoriet
svanarna av paraffin
i badkaret
som det skalliga barnet
leker med på kvällen
illusionernas ultravioletta
ansikte
beveker inte natten
jag finner inga spår
jag finner inga mönster
det finns ett havsörnsägg
i vägguret
det är vitt, och omgivet av vitt
och finns inga havsörnsägg
i det skalliga barnets
huvudskål
jag vill leva mitt liv
på en stol av krom
min fattigdom
är mitt blod
jag sväljer dagen som en parasit
jag sväljer natten som ett okular
det står hästar i sovrummet
och betar i spillrorna från
hennes ansikte
de terapeutiska verktygen
lyser av ångest
jag somnar intill ett
vattenfall av röster
som talar natten till
tystnad