Efter år av väntan

år av längtan

hopplös förväntan

och livligt diskuterande

så en dag för några snöstrormar sedan

fick veta det jag aldrig kunnat tro

skulle inträffa

allt hopp hade besannats, all väntan var kanske över

ryktet sade att dem nu skulle landa

i vår del av världen

har alltid varit ett fan

och nu kanske jag får ta del av deras

magiska saga

idag fick jag besked

allting är ordnat och klart

biljetter släpps på fredag

glädjeyra och lyckorus

när tidnigar basonerade ut

deras arrival hit till norden

Nu kan jag vara den lyckligaste människan på jorden!

För KISS kommer till Sverige!

Så är det sportlov. Vila från skolan, vila från slitet med alla uppsatser och prov, och framför allt, vila.

Fick förfrågan sista dagen i skolan vad jag skulle göra under lovet. Jag svarade på mitt själjvklara sätt: vila! Tyvär är det inte riktigt sant. Jag har flera kommande prov som måste nystas upp, och en del jobb att utföra, och så måste jag jobba med mitt projektarbete. Fråga inte vad det handlar om!!!!

Men själva huvudsaken är att jag TÄNKER vila vare sig jag får eller inte.  Try to stop me. Fast egentligen borde jag på frågan ha svarat, skriva poesi, och läsa poesi. För det är vad jag har gjort nu under helgen. Man kan verkligen aldrig bli mätt på poesi! I olika former kan den yttra sig, men alla (jag i  varje fall) har någon form som de föredrar och som de alrdig kan läsa sig mätta på.

Så vad jag gjorde jag idag då, nu när vårkänslor sticker i luften och solens mjuka värme spred det svaga ljuset som kunde tränga in från skogen på vår tomt. Jag cyklade. Cyckling är något som jag förknippar med vår och sommar. Den stackarn har ju fått stå inne hela vintern (även slutet på hösten) och när man väl tar fram det känns allt så bra. Vi går mot ljusare tider, vägarna är cykelbara, man fryser inte om man inte slänger på sig en dunjacka.

Det enda som kan försämra detta nu är om den jag verkligen vill träffa inte längre vill träffa mig. Då får jag väl gå vidare men det är svårt. När man väl börjar få vissa känslor för personer, det som jag tror kallas kärlek (och tro mig det händer inte ofta för mig")  så blir man ett deprimerat nervvrak när det går åt skogen. Så jag hopaps att hon vill träffa mig.

Ja det var väl dagens filosofiska gärning.

GÅ ut och njut av vårkänslorna! För de kanske inte håller så länge. 

Så var första studentskivan igång. Trots analkande fysikprov på måndag så satt både jag och mina vänner runt bordet och inväntade servitriserna med vinflaskorna i högsta beredskap. Vi kunde knappt höra våra egna tankar när studentsånger, tal, hemrop och fyllevisor avlöste varandra. Trots det så kunde vi alla inte låta bli att le lite och sjunga med, somliga av oss lite högre och mer insatt (kanske delvis en rak effekt av den tidigare intagna Ouzon) och en del av oss en aning blygsamt och inte fullt så högt. 

Mate bars in, och tuggorna tåg lång tid att svälja, husfar och studentkamrater fick svepa sina vinkupor i allra största hast till oss andras glada tillrop, och allt eftersom vinet flödade, blev nivån mer högljud och mer stökig.

Om man tänker efter är det rätt sjukt ändå på något vis. Varför ska vi behöva dricka dessa mängder alkohol för att kunna sociera oss med varandra, att kunna föra konversationer utan att det känns fel, obekvämt eller bara rent blygsamt? Och alla dessa sånger i alkoholens ära, de skulle i sig kunna bilda en egen genre i musiken, som exempelvis reggae står för en annan sorts droger i musik.

För att återgå till minnseanteckningarna nu - vart var jag? Jo, vi hade avslutat den utsökta clubsandwich kycklingen som det bjöds på, när festkommiten började dela ut oskarsnomineringar till höger och vänster, pris gick bland annat till årets "loverboy", "kåtaste", "utmärkande klädsel", "tröttaste", "framgångsrikaste" etc etc. Fina små oskarsstatyetter delades ut, och sedan brakade festen loss. Paradtåg, disco-dans på matsalsborden, enormt tryck i baren, högljudda sånger och glada tillrop fick slåss med utrymme och uppmärksamhet med den delikata desserten, kompisar och brudar.

Lyckligtvis lyckades jag överleva denna galna tillställning, och när matsalen stängdes för att vi alla skulle gå ner i den obligatoriska discobaren för att pumpas upp av högljudd och irreterande, huvudvärksframkallande, disco-techno musik, ramlade hälften ner för trappan, den andra hälften tog sig ner en aning vingligt.

Som alltid vid tillfällen som detta ska vissa personer utmärka sig genom att göra eller säga saker som folk aldrig kommer glömma. Exempelvis tappa klänningen, utan att ha några underkläder på sig, för att bli upptäckt av ett gäng upphetsade killar samt någon arg vuxen, SKÄMS!  Eller varför inte nämna grabben som häller ut en vinflaska över bordet, festprissen som nästan välter en dyr artefakt i form av antika golfklubbor, "storstadsbraten " som desperat tafsar runt på alla tjejer, stordrickarna som häver drinkar, pratmakarna som spirder rykten (men som av synden blir straffade tillbaka) , de avundsjuka som stilla sitta i soffan och se på denna kakafoni av överväldigande försupenhet, de som inte borde dricka mer som sova under festen, de som inte kan gå själva på grund av lössläpt återhållsamhet gällande vissa drycker,  de feströkande machokillarna, de spyende skarorna överförfriskade studenter, sura taxichafförer i väntan på bortskämda damer.   Listan kan göras lång. Oändligt lång.  Tursamt nog slapp jag bli palcerad i denna lista, somliga av mina vänner blev det men inte alla.

När det var en halvlek kvar började det vackra folket att lämna salarna. En del av de desperata killarna började slita i varje söt dam som var onykter, en del av dem började gå hem. Discodansen var utdöd och baren som inväntade stängningsdag med utröttade bartenders var fullproppad med beställningar så  att de flesta flaskor av olika innehåll allihop tog slut.  

När det var dags att sätta sig i taxin för att återvända till hotellet var det farväl och lycka till och trevlig fortsättning. De flest var glada och fulla.  Sammanfattningsvis kan man konstatera att det var en lyckad fest, en lyckad studentskiva. Inget krossat, vad jag vet, inget bråkat, vad jag tror, och framför allt: inga sura miner!!

Så nu kvarstår frågan, När är nästa studentskiva?????