Erik L

47 år

från Stockholm

Dagbok

Dagbok - December 2009

« Tillbaka till dagböcker

Söndag den 6 December 2009

Loggbok - Nattankar (del 1)

Jag har sovit dåligt i flera nätter. Det är inte det att jag har svårt att somna. Det är det att jag vaknar mitt i natten. Ligger vaken i timmar med tankar som rör sig i irrande gångar i min halvslummer.

Vissa saker kommer åter och åter till mig om natten. Jag vet inte om det är budskap. Saker jag måste gå igenom.

Jag hade en bra barndom. Men det är ofta saker som hänt i min barndom som återkommer natt efter natt. Det som format min dåtid. Det som formar min framtid, mina val och mitt förhållningssätt till mig, och till andra.

Det finns händelser som etsat sig hårt. Det är tydliga bilder.
Som när jag var fem år. Vi var hos släktningar. Det var sommar. Dom hade pool. Jag hade ännu inte lärt mig simma. Mina bröder stojade och levde runt i poolen. Jag satt vid kanten.
Hur det nu var. Jag tappade balansen eller något sånt, hamnade i poolen. Eller också var vattnets frestelse för stor och jag helt enkelt frivilligt gled ner i vattnet. Jag minns ännu paniken av vatten. Att ha vatten ovanför och sjunka, sjunka. Vatten ovanför.

Min pappa uppfattade att något hände. Drog mig upp.

Några år senare. Jag måste ha gått på lågstadiet. Jag kunde ännu inte simma. Min rädsla för vatten fanns kvar. Vi åkte till stan en gång i veckan. Hade simskola i badhuset.
Simundervisningen startade alltid med att man skulle doppa sig. Jag vägrade länge. Hur skulle jag förklara olusten att ha vatten ovan och om sidan.

Än idag kan jag inte bada eller simma om jag inte vet att jag bottnar. Vill aldrig mer ramla ner i den där poolen som jag gjorde en sommardag när jag var fem år.

Tisdag den 1 December 2009

Loggbok - Vardagar

Jag har varit hemma någon vecka nu. Tillbaka i vardagen. Men jag har svårt att finna mig tillrätta. Har alltid lättare levt mig in i drömmar och mina egna tankar, i mina inre ord. Aldrig känt mig hemma i det som andra menar verkligt. Det har jag alltid känt. Men aldrig så tydligt som nu.

Likväl har jag varit effektiv på jobbet. Skött mina uppgifter. Ingen kan klandra min flit eller duglighet. Men egentligen har jag ett så starkt motstånd mot dessa möten och uppgifter som inte har något värde alls, egentligen. Jag talar inte öppet om det. Jag är mästare på att spela med i spelet och gömma mig under masken.

Jag vet inte var och när det började. Jag har ofta tänkt på det. Och kanske finns det heller inget riktigt svar.
Jag hade dålig hörsel som barn. Och har det fortfarande. Jag hade svårt att höra och lära mig prata.

Jag minns en gång. Jag var väl tre eller kanske fyra år. Vi skulle åka någonstans, familjen. Kanske var det till farmor och farfar. Jag skulle knyta mina skor och sa det lite stolt inför mina bröder och min mamma. Mina bokstaven s hade jag aldrig uppfattat. Mina bröder skrattade förstås. Det kan man förstå. För visst låter det lite roligt att knyta sina kor. Min mamma reagerade starkt mot deras reaktion. Jag kände att något var fel. Visste inte vad. Visste bara ett. Jag var utanför.

2013

augusti (1)
juli (2)

2011

maj (1)

2010

juli (1)
mars (1)

2009

december (2)
november (4)
oktober (3)
augusti (4)
juli (2)
mars (1)

2008

november (1)
juli (3)
juni (2)
april (1)

2007

december (4)
oktober (4)
september (3)
augusti (1)