Torsdag den 24 April 2008

En liten bit av honom 24/4-08

Det måste vara något fel med mig. Jag har nämligen skaffat mig en ny hobby. Som jag hatar. Som jag inte kan sluta med.

Så fort jag får en stund över (och när jag inte ens har det) tänker jag på honom. Ser om jag fortfarande kommer ihåg honom... flera gånger i minuten. Oftast på lektioner, låtsas läsa i boken, mina tankar är hos honom. Egentligen är det 100% waste of time i och med att han med stor chans inte tänker på mig. Alls.

Men jag har lovat mig själv att nästa gång jag träffar honom ska jag säga det. \"Jag älskar dig\" eller vad det heter. Jag skiter i hur han tar det.

Men jag drömde inte om honom i natt. Jag drömde något annat, men jag kommer inte ihåg vad. Det var en mardröm.

Onööödigt.




Torsdag den 17 April 2008

En liten bit hat: 17/2-08

Hat hat hat hat. Svart svart svart. Sorg sorg. Tårar.
Idag är det helt enkelt inte en bra dag.

Min släkt och familj är typiskt en sån som ser fin ut på utsidan, men om man kollar lite närmare så ser man sprickorna. Det är därför jag vill bryta alla band med dem så fort jag kan. Helst på min artonårsdag. Då tar jag mina besparingar och flyttar till Stockholm eller nåt och aldrig pratar med dem igen. Aldrig att de ska få såra mig igen. Aldrig att de ska få trycka ner, manipulera eller bara få mig att må såhär igen. Aldrig.
Jag skiter i om mamma är arg för att pappa aldrig är hemma. Jag skiter i det.
Jag skiter i om mamma är bitter för att hon gifte sig för ung. Jag skiter i om jag inte är så perfekt som hon hade önskat. Jag skiter i om jag inte fixar hennes krav.
Jag är en jävligt bra människa, och hon har inget att klaga på. Jag måste fortsätta intala mig själv det, för annars har hon vunnit. Och hon är inte värd att förstöra mitt självförtroende.

Som i en dikt av \"I...\" jag läste. Att man är en bomullstuss under en sten. Varje gång hon trycker ner mig blir stenen tyngre och en dag kanske stenen är så tung att ingen kan lyfta den. Och jag vill inte vara under den stenen. Jag vill inte vara så kallat \"skadat gods\". Jag hatar redan den osäkerhet jag har, jag vill inte ha mer. Jag vill inte vara den som ser obekväm hur jag än står. Jag vill vara hel.

Jag vill inte vara hennes dotter.




Tisdag den 15 April 2008

En liten bit sorg: 15/4-08

Nu har jag inte skrivit dagbok på någon dag. Vilket inte spelar någon roll, i och med att jag inte tror att någon läser min dagbok. Vilket är rätt enligt karman, i och med att jag inte läser någon annans dagbok här på poeter.se.
Jag har den karman att kommenterar jag sju dikter, ska sju stycken kommentera mina dikter.
Därför tror jag inte på kändisar, för flera hundra människor kan vara fascinerade och älska dem, men de älskar knappast hundra människor.

Så därför slopas min karma-idé ganska fort.

Jag tänker för mycket, det är det som är problemet. Enligt en undersökning använder vi bara 5% av hjärnan i taget. Vilket innebär att på ett dygn använder vi vår hela hjärnkapacitet i ... 52 minuter. Jag skulle tippa att jag använder min hjärna lite mer. Jag tänker för mycket.

Jag dagdrömmer mycket. Ibland samma dröm, om och om igen. Och tänker samma mening om och om igen. Och på samma sak. Vissa meningar dyker upp i huvudet mer än andra. Oftast på saker jag inte vill tänka på.

Och det är så med dåliga saker. De händer. Men istället för att göra som normala människor gör, bli arg eller så, så märker jag det genom att jag stannar upp, blundar och tänker \"Det hade varit ganska lätt att bara dö nu. Bara fly från problemen\". Och är det bara något litet som hänt blir jag ärg på mig själv för att jag tänker så. Om det är riktigt hemskt kan jag inte komma på något bra argument för att stanna. Dock lever jag ju fortfarande, right?

Jag skär mig i fingret en gång varje gång jag gråter. Det är min hemlighet, och jag gör det bara när jag gråter så mycket att jag knappt kan andas. Vilket inte är så ofta. Kanske tre gånger om året eller så.
Jag skriver upp varför jag gråter då också. Bara för att jag ska kunna redovisa det en dag.
\"Titta, så här många gånger har jag gråtit över dig, mamma. Är du nöjd, nu?\" ska jag säga. Och hämnden ska vara ljuv.
För det är oftast därför jag måste ta fram det där pappret och notera dagens datum, anledning och person.
Sen jag började med det har jag bara skärt i fingret en gång. Det var i höstas. Det var helt svart då. Den kvällen var det helt svart. Och jag kunde inte sluta gråta. Jag försökte verkligen, men det gick inte. Det var helt. Helt hemskt.
Gången innan dess var faktiskt inte över mamma.
Det var över en helt annan sak. Dock grät jag i flera timmar. Nu i efterhand vet jag varför. Men jag vågar inte skriva det här.

Men nu vill jag inte tänka mer på det. Kommer inte ens ihåg varför jag började tänka på det. Jo, det vet jag. Jag är en sjöman (jag) på ett skepp (mitt liv). Och i min patetiska lilla kikare har jag sett att en förfärlig storm är på väg (något hemskt är på väg), på grund av det låga lufttrycket (pga elaka människor).
Och jag har inte ens vett att få panik. Sjömannen har väl redan insett att han är vilse (utan hopp).




Lördag den 12 April 2008

En liten bit park i solen: 12/4-08

Ja, jag motionerade i parken idag. Trots att det precis hade regnat. Men så blev det sol. Det var härligt. Jag ska göra det igen imorgon. Jag behöver all motion jag kan få.

Jag träffade killen som gillar mig idag igen. Märker att han vill vara nära mig. Jag drar mig undan. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera det.

Sen duschade jag av mig all smuts (för jag ramlade när jag motionerade). Det kändes som om jag ömsade skinn. Jag hade mer eller mindre blivit dränkt i lera i parken.

När jag var i parken började en fågel sjunga. Och jag fick en sommar-flashback. Plötsligt kom jag bara att tänka på mormors trädgård. Och längtade tillbaka till den knirrande gungan längst in i trädgården och lukten av barr och smaken av kanelbullar och äppeljuice. Och att sola. Det var ett tag sen man gjorde det. Det är så härligt i augusti, när man inte blir röd längre och man bara kan ligga på stranden och läsa tidningar och snacka killar.
Fast nu kanske man inte får göra det mer. Då kan man ju få CANCER, och om det finns minsta lilla pytterisk för cancer måsta man ju fly landet, mer eller mindre. Nä, ärligt talat. Jag har inte cancer i släkten, det är nog inte så farligt. (Och någon gång innan jag dör ska jag göra något riktigt farligt. Bara för att skratta och säga \"Jag överlevde!\")

Men än sålänge är det bara april. Man behöver inte tänka på Beach -08 än. Jo, det behöver man. JAg har tänkt på Beach -08 sen Beach -07. Beach -07 var bra. Ganska.
Men denna sommaren ska jag inte låta något komma ivägen för mig. Och jag ska inte låta Han förstöra för mig. Ska undvika honom. (Han har stulit 10 månader från mig, never again)

Jag kanske kan vara lite med han som gillar mig istället. Han är faktiskt väldigt rolig att vara med. Och att motionera med. Bara han inte kommer för nära.




Fredag den 11 April 2008

En liten bit motvind: 11/4-08

Idag cyklade jag ut i skogen igen. Det var motvind. Men i skogen var det ingen vind. Där tar träden han om en.
Och om man bor i en kustsad lär man sig leva i vind. Det är så dumt. När jag cyklar till skolan på morgonen är det motvind. Och sen när jag cyklar hem har vinden vänt om, så då har jag motvind igen. Orättvist.

Egentligen har det inte hänt så mycket idag. Det regnade, så mitt minimala vårdepp har lagt sig. Det var ju bra.
Och sen var det god skolmat, som det nästan aldrig är annars. Staten hade ju kunnat överväga att investera lite i oss unga. Typ skolmat. Annars kommer vi alla gå och köpa godis på rasten, bli tjocka, dö unga i fetma och kosta en massa pengar för staten. Lyssnar du Reinfeldt?

Dagens ord: KORDIAL: Hjärtlig, förtrolig, hemlig, viktig, KORDIALITET: Hjärtlighet.
Bara för att jag inte hade något bättre att skriva om.

Och när jag ändå är igång kan jag väl passa på att lära er ett ord som kan användas av \"dagens ungdomar\": BDB: Förkortning för www.BildDagBoken.se, förmodligen världens största fjortissajt. Jag hatar bdb.

Ja, det har verkligen inte hänt något idag. Därför är det så tråkigt att läsa min dagbok idag. Kom igen imorgon, istället!




Torsdag den 10 April 2008

En liten bit vårdepp: 10/4-08

Japp. Jag är lite vårdeppig idag. Vet dock inte varför.
Jag vill:
- Gå på promenad i skogen
- Skriva dikter
- Inte oroa mig om proven nästa vecka
- Döda en viss lärare som alltid lägger in proven på dåliga dagar
- Bryta från mina kompisar som inte verkar vilja vara med mig, men som är för fega för att säga det till mig
- Hoppa över träningen idag
Här är svaren till varför jag inte kan göra ovanstående saker.
- Jag kan inte promenera i skogen idag för först måste jag plugga till proven och sen måste jag träna.
- Jag kan inet skriva dikter för jag är alldeles för uppstressad och oroad för det.
- Jag kan inte sluta oroa mig för proven för jag MÅSTE verkligen få MVG på dem. Och jag vet att jag inte kommer få det, i och med att jag inte är så bra på de ämnena jag har prov i. Jag behöver ett matteprov eller svenskauppsats snart som jag kan få MVG på istället.
- Nej, jag kommer inte döda min lärare. Även om jag gärna hade viljat.
- Jag kan inte bryta från mina kompisar för jag har inga andra.
- Jag kan inte hoppa över träningen för jag har lovat att jag skulle komma idag, och han killen jag lovade att jag skulle komma till är troligen kär i mig och om jag inte kommer bli han nog ledsen.

Så mina problem är för ovanlighetens skull inte självskapta. Men det gör det inte bättre.
Jag är fortfarande vårdeppig. Och vill promenera i skogen.




*Gänget = ett kompisgäng som jag träffade genom en ungdomsförening, vi är en 5-10 stycken och vi har alltid roligt.

Onsdag den 9 April 2008

En liten bit päronrövsfobi: 9/4-08

Mot mig själv åt jag godis igår. Man var ju tvungen att fira. Men nu när ag har vaknat och upptäcker att jag inte ens borstade tänderna igår får jag lite ångest. Det är anledningen till att jag har gått runt och klämt på min rumpa hela morgonen. För att se om den har blivit ännu tjockare.
Och nu är klockan redan tolv. Jag måste ut och göra något snart. Typ cykla. Det är ju till och med soligt idag.
Och jag är rädd, för ikväll ska jag träffa \"Gänget\"*. Och det är ju kul men jag tror att en där har börjat \"utveckla känslor för mig\", så att säga. Och jag vet inte hur jag ska avstyra det.
Och dessutom kommer ju A. vara där, den första killen som jag känner en så stark vänskapsrelation till utan att vara kär. A. är den trevligaste, roligaste kille jag någonsin träffat. Men jag vet inte om han känner samma för mig. Det skulle jag inte tro, tyvärr.
Dock finns det ju andra i \"Gänget\" man kan vara med. Man längtar dit när man inte är där.

~~~~~~

Jag vet inte om det faktiskt är någon som läser min dagbok. Om ni gör det, hade ni kunnat kommentera då? Tack på förhand.






you could be my saviour

Onsdag den 9 April 2008

En liten bit dröm: 9/4-08

Vill ni veta en rolig sak?
Jag drömde inatt. Jag drömde att jag rånade en bank. Och gömde pengarna i en liten stuga i skogen. Men sedan åkte jag fast och fick åka på fosterhem. På en ranch som hette \"Remember\". Där var det soligt. Jag hade blivit placerad där för att mina föräldrar hade varit taskiga mot mig och jag hade slutat känna känslor och mitt minne krånglade.
Men på ranchen var det fint. Min handledare var snäll och jag har en sån riktig flasback av att jag säger \"Well, at least I can remember my feelings now!\". Och sedan fick jag på ett annat ställe. Där fanns det mest killar som hade bildat team och så försökte jag vara med i dem men det fick jag inte. Jag var ju tjej. Och sedan bröt jag mig in i en killes sovrum. Då kom han dit och blev jättearg på mig. Och sen kom fröken och blev jättebesviken på mig.
\"A. här har det inte lätt! Han har inte skolkat på tre veckor, inte ens från kemin. Kom nu inte och förstör allt genom att vara så påträngande!\" sa hon ledset. Jag nickade och gick ut. Jag gick till den lilla skogsdungen på gården. Där fanns ett litet hål i staketet och jag gick ut. Där fanns en stig som jag följde till en klippa vid en sjö. Där var A. och hans tre kompisar och badade. Jag fick inte vara med.
Då rymde jag. Till skogen där pengarna fanns. Och sedan drog jag ut i världen. Sen vaknade jag.
Konstigt, eller hur?
Det enda som har något med verkligheten att göra är att jag känner A., och han är världens roligaste människa, men ibland känns det som om det är tusen mil mellan oss. Jag vet inte varför.




girl, how can you be so sure?

Måndag den 7 April 2008

En liten bit sanning: 7/4-08

Idag är det en dag som alla andra, en måndag, och jag hatar måndagar. Men det var fint väder i alla fall.
Och jag satt som vanligt och tänkte på dig. Och jag kände... jag kände inte så mycket, faktiskt. Innan var det ju värsta köttfärsen av känslor, sorg, skratt, saknad och kärlek. Men nu var det inte så mycket. Vilket jag räknar som ett stort steg frammåt. Å andra sidan kan det ju vara för att vi inte har träffats på någon vecka. Jag har undvikit dig och nu undviker du mig.

Sedan är jag också uppfylld av en sån här känsla som jag inte vet vad det är. Det är typ längtan och saknad. Som ångest, men jag vet inte över vad. Hur som helst slår mitt hjärta lite snabbare varje gång jag tänker på det.

Sedan så är detta typ universums tråkigaste dagbok. Bara så du vet.

(\"Älskar du honom?\"
\"Nja, jag tror inte det faktiskt längre egentligen...\"
\"Nänä, om du säger så då\"
\"Jo, okej det gör jag. Sjukt mycket\")

Jag ska inte försöka lura mig själv. Jag är fortfarande sjukt kär i honom. Jag måste träffa nya människor snart! Annars kommer jag ruttna och dö.

\"Me and my guitar play my way, it makes people frown\"

Jag skulle behöva en roadtrip på motorvägarna i USA. Med en jättegullig och snygg kille som i början bara skulle vara min kompis, men efter att på ett väldigt romantiskt sätt ha räddat mitt liv skulle han såklart kyssa mig i hallen på ett fint hotell i solnedgången och sen skulle vi bli dödskära i varandra. Ja, det hade jag behövt.

Men det var allt jag har tänkt på idag. Och på hur jag smidigast ska nobba en killkompis som jag tror har blivit kär i mig.
Tills vidare ignorerar jag problemet.