Tisdag den 27 Mars 2012

surrealism är en särskild sorts lycka

Gick av scenen och hörde nån säga:

Fan va bra!

Den känslan.

Den gick fan inte att ta in.




Söndag den 25 Mars 2012

ner i underjorden

Nu sitter man här igen, med en blandning av förväntan surrealism och sju miljoner fjärilar i magen. Herregud SKA jag verkligen göra detta?

Varför just jag? Vem fan vill lyssna på mitt babbel? Poesi är typ det vackraste som finns, har jag rätt att ägna mig åt det renaste och vackraste man överhuvudtaget kan göra?

Massa stora och flummiga tankar.

Men en sak vet jag. Jag tycker om min text. Riktigt mycket faktiskt. Och jag skulle vilja läsa den. Och läsa den precis som den ska läsas. Lägga varje betoning och stavelse helt rätt.

Då kan det bli fint...

(no pressure...^^)




Torsdag den 22 Mars 2012

tempus fugit

Fem år.
Fem jävla år.

Sån enormt lång tid.

För fem år sen gick jag och la mig för att för första gången vakna upp i en värld utan mamma.

Jag vet verkligen inte vem jag var innan dess. Har bara fragment av personen som levde då.

Hon var inte jag.

Egentligen fattar jag inte varför det här med årsdagar ska vara så stort och så jobbigt. Hon är inte mer borta för att det gått fem år istället för fyra och ex antal dagar. Eller, är hon det?

Men det har varit en tyngd i bröstet idag. De få pauser jag hade på jobbet hängde jag liksom med huvudet. Självklart var jag ju ensam och hade extra mycket att göra just idag. Men de jag berättade för fattade verkligen. Det kändes fint.

De dagar jag längtar som mest känns det sådär halvbra med vackert väder. Som om det bara påminner om allt det vackra mamma inte får se.

Så kommer man ut till hästen och så bara släpper det. Det existerar inte då. Ingenting jobbigt gör det. Och det är inte förnekelse, eller verklighetsflykt.

Det är ren jävla magi, eller möjligen fundamental poesi.
Världens finaste kompis som låter mig sitta på sin rygg och så tar vi en tur i våren.

Det doftade våt sand och fräscha granbarr... Bara jag och min bästa vän!

Skitsvårt att beskriva den känslan utan att det blir riktigt klischigt.
Typ fullkomlig frid.
Det behövdes idag!

Och imorgon ÄR det en ny dag, med nya äventyr ;)








Måndag den 19 Mars 2012

Vänner, intergritet och mod att våga

Somnade sent igår, helt speedad efter en jobbkväll.
Pratade i telefon med en kär vän som är på bättringsvägen efter en operation. Så härligt att höra hans röst igen.

Mina vänner är allt för mig.

Vi pratade om allt mellan himmel och jord, och han försökte på sitt fina, lagom peppande, sätt få mig att våga be om lite mera lycka, våga chansa. Sa åt mig att jag förstjänar det. Att han vill det för mig.

Det var så jävla fint.

Så träffade jag en poetkollega, också hon på väg hem. Älskar att hon dyker upp i mitt liv så ofta. Hon gör mig så varmt glad. Vi ska försöka ses i veckan. Hoppas det blir av.

Sovmorgon imorse. Skönt. Sedan ut i kalla vindar och enstaka oönskade snöflingor. Personalmöte. Blev riktigt arg faktiskt. Hatar normativa och ogenomtänkta kommentarer, att folk står för sån skit, och att man blir utsatt för personangrepp när man reagrerar.

Jag kommer aldrig sluta svara upp för allas lika värde, och allas rätt att bli betraktade utifrån person och inte grupptillhörighet, vilken grupp det vara månde!

Så kom man hem. Inbjudan till öppen scen om en vecka låg och väntade på facebook. Ska definitivt gå! Men läsa? Vågar jag? Och vilken text?

Nu e man ju aldrig rookie igen...

En kopp té och The two towers (extendend version) avslutar denna måndagskväll. Så fick man med lite nördfaktor också, som Uffe sagt åt mig att man ska...

Godnatt,
dröm om de ni älskar