Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




  Mi katta...


Det lilla kattdjuret


katten hoppar ljudlöst upp i sängen
hon lägger sig på mitt bröst framför boken jag läser
hon spinner
den lilla katten så lätt så len päls jag har aldrig känt
hon nosar försiktigt på mig hennes andedräkt
är en sval knappt förnimbar strimma luft
mot mitt ansikte
en sekund är vi förbundna genom andningen
är jag del i hennes lilla rovlystna liv
som kommer in från skuggor och natt
hon rullar ihop sig
så liten så lätt att hon knappt känns i bröstet




Fri vers av Måna N. Berger
Läst 519 gånger
Publicerad 2007-10-25 18:28

* Spara bokmärke
* Kommentera text
* Privat textkritik
* Skriv ut
* Spara som PDF


Bookmark and Share


Maria Zena Viklund
så underbart, känns som kattägare man är!
2007-10-25

aol
så innerligt nära du kom kattens ande bravo 5 stjärnor från mig
2007-10-25

DanSan
*******************************

Mmm. . . . så underbart vackert poetat om dessa små liv . . . ett Mästerverk! Ett knippe stjärnor *APPLÅD och BOKMÄRKE*

*******************************

här får du ett knippe stjärnor
av mig . . .

..............* * * * * * * * * *
................* * * * * * * * *
..................* * * * * * * *
...................* * * * * * *
.....................* * * * * *
......................* * * * *
.......................* * * *
........................* * *
.........................* *
...........................*

*******************************
2007-10-25

Per Teofilusson
så nära det vilda, så civiliserat ändå. en text med värme målad
2007-10-25





  < Nästa text
< Föregående

Författarens senast böcker
Lilla fisk!
Aftonmot
* se alla