vaknar öppnar ögonen ser mig omkring
drar mig till minnes dit jag alltid måste dra mig
motvilligt

sätter fötterna på golvet
bär det?
stiger upp

första ångestgropen vidgas redan
jag vill inte inte inte detta som har hänt
men tar mig samman och välsignar plikten
som är allt jag nuförtiden hålls ihop av
allt som får mig att gå upp och möta än en dag
men till vad nytta?