de sa att jag var en vacker fågel
jag såg dem uppifrån min klipphylla
de såg små och hoptryckta ut
som om tyngdlagen plattat till dem
och jag flög
rädd att förlora höjd

rädd att fångas av dragningskraften
och dömas till fotboja kedjas vid jorden
följde jag uppvindarna i cirklar

i en annan vakenhet kommer
min starka rörliga kropp att vara en dröm
lika osannolik som tyngdlagens upphävande

då kommer allt att suddas drömlikt
att upplösas i jorden
ibland tänker jag på att jag aldrig vet
vad jag ska vakna till och vad som är dröm
i berguvens rike