när mina tårar fuktar mina läppar
inser jag att jag är sönder
och att smaken av salt
tränger undan allt sött

nu är orden så tunga
så de fastnar i mitt bröst
hjärnan vill skrika högt
medan hjärtat tystnar

vi tar var sitt steg
i motsatt riktning
tror vi är starka
och har lärt oss

stegar motvilligt
hjärna mot hjärta
och inser att känslan
är starkare

varför?

är det så svårt
med konsten att säga

hej då!