~*~

Tjockt som Höstsäsongens Löv som flyta längs Bäckar
I Vallombrosa, där de Etruriska skuggor
Med höga valv över innesluta; eller spritt starrgräs
Flytande, då med vilda Vindar Orion beväpn'd [305]
Haver förargat Röda Havets kust, vars vågor kullkastade
Busiris med sitt Memfiska Riddarskap,
Alldenstund med outsläckligt hat de ans'tte
Goshens Besökare, som beskådade
Från den säkra stranden deras flytande Kroppar [310]
Och brutna Häststridsvagns Hjul, så tjockt beströdda
Borta och vilsna låg dessa, täckandes Floden,
Under förvåning inför deras rysansvärda förändring.
Han kall'de så högt, att hela det ihåliga Djupet
Av Helvetet återekade. Prinsar, Potentater, [315]
Krigare, Him'lens Blomma, en gång din, nu förlorad,
Om sådan förvåning som denna kan nedlägga
Eviga andar; eller haver ni utv'lt denna plats
Efter allt besvär med Krigsslaget att återfå
Eder betungande dygd, för den lätthet ni finna [320]
Att slumra här, istället för i Him'lens Valv?
Eller i denna bortkomna ställning haver ni svurit
Att hylla Erövraren? som nu innehaver
Kerub och Serafim rullandes i Floden
Med utspr'dda Vapen och Emblem, tills annan tid [325]

John Milton 1667
LPWJ svensk version 15/03/09