men jag kan inte


det är förutom jag existerar

brunbrända ben som springer och rispas av kvistar och sorg.

om jag tänker efter



du tände alla blickarna i ljus och la helheten

förtvivlat vill jag ge mig dit


men jag vandrar alla rum och du har sett mig där som
naken som omålad i olja


en svartvit akvarell på din vägg.


jag kan aldrig bli mer än så vet du


du kan lägga bort penseln


stråk


stråk


Jag borde visa mig i höst



för vår skull.