~*~

Trettondagsafton, eller Vad Du Vill
(Twelfth Night, or What You Will)

~*~

I en Kammare i Hertigpalatset (A Room in the Duke's Palace)

1.1     Musik.  In träder Orsino Hertig av Illyrien, Curio, och
          andra lorder

ORSINO
Om musiken är kärlekens föda, så spela vidare,
Giv mig ett överflöd av den så att, i övermättnaden,
Aptiten må tröttna och sedan dö ut.
Denna anspänning igen, den fick falla till sin död.
O, det kom förbi mitt öra likt ett vackert ljud  [5]
Som andas uppå en sluttning av viol,
Förstulna avgivande väldoft.  Nog, ej mer,
Det är inte så vackert som det var förr numer.
          [Musiken tystnar]
O kärlekens ande, så kvick och frisk du är
Att, ehuru hela din rymd  [10]
Mottager likt havet, intet där inträder,
Av någon grad eller av något värde,
Utan låter sig nedsjunka och lågt prisas
Om så blott på en minut! Så mången form har fantasin
Att den allena är högeligen fantastisk.  [15]
CURIO
Tänker ni gå för att jaga, milord?
ORSINO                    Vad, Curio?
CURIO                                         Kronhjorten.
ORSINO
Ja det tänker jag, den ståtligaste som jag har.
O, då min blick såg Olivia första gången
Det syntes mig hon renade luften från pesten ;
Detta ögonblick blev jag förvandlad till en hjort,  [20]
Och mina begär, likt fällor och ilskna hundar,
Alltsedan dess mig ansätter.
                In träder Valentine
                             Vadan nu, vilka nyheter från henne?
VALENTINE
Med förlov sagt milord, kanhända jag ej blir insläppt,
Men från hennes tjänarinna återvänder med detta svar :
Själva ämnet tills sju års absorption  [25]
Skall ej hennes ansikte beskåda på lagomt avstånd,
Utan som en klosterkvinna hon skall beslöjad gå
Och vattna en gång om dagen runt sin kammare
Med ögonsmärtande saltlösning---allt det som är passande
En broders döda kärlek, vilken hon skulle hålla frisk vid liv  [30]
Och bevara i sitt sorgsna stilla minnes arkiv.
ORSINO
O, hon som haver ett hjärta med sådan vacker ram
Att betala denna kärleksskuld blott till en broder,
Hur skall hon då älska när gyllene skaftet det kraftiga
Haver dödat flocken av all övrig tillgivenhet  [35]
Som henne bebor---då lever, hjärna, och hjärta,
Varje suverän tron, alla förses, och fylles
Hennes sköna fulländning med en egen kung!
Inför mig till den sköna blomsterbädden gå.
Kärlekstankar ligger rikligen baldakinerade i berså.  [40]
                                                                        De går ut

William Shakespeare 1601

LPWJ svensk version 06/01/10