~*~

Havskusten (The Sea-coast)

1.2     In träder Viola, en Kapten, och
sjömän

VIOLA
Vilket land, mina vänner, är detta?
KAPTENEN                                      Detta är Illyrien, milady.
VIOLA
Och vad skall jag göra i Illyrien?
Min broder, han är i Elyséen.
Kanhända har han inte drunknat.  Vad tror ni sjömän?
KAPTENEN
Det är kanhända så att du själv blev räddad.  [5]
VIOLA
O min stackars broder!---och så kan måhända han bli.
KAPTENEN
Sant, min fröken, och för att trösta dig med denna chans,
Försäkra dig själv, efter att vårt skepp där delades,
När du och de stackars fåtaliga som räddades med dig
Hängde över vår drivbåt, såg jag din broder,  [10]
Högst förutseende i fara, binda sig själv---
Modet och hoppet lärde båda honom denna metoden---
Vid en stark mast livlig uppå havets storm,
Där, likt Arion på delfinens rygg,
Såg jag honom kvarhålla bekantskapen med vågorna  [15]
Så länge jag där kunde se honom.
VIOLA (överräcker pengar)      För att du detta sa, där finns guld att taga.
Min egen undkomst i mitt hopp sig uppenbarar,
Vartill edert språk tjänar som auktoritet,
Hans like.  Känner ni till detta landet?
KAPTENEN
Ay, min fröken, väl, ty jag var född och uppväxt  [20]
Ej ens tre timmars färd från just denna platsen.
VIOLA
Vem styr här?
KAPTENEN     En ädel hertig, i sin natur
Som i sitt namn.
VIOLA                Vad är hans namn?
KAPTENEN                                         Orsino.
VIOLA
Orsino.  Jag har hört min far nämna honom.
Han var ungkarl då.  [25]
KAPTENEN
Och är så även nu, eller var det helt nyligen,
För blott en månad sedan for jag härifrån,
Och det var då färskt skvaller---som, du vet,
Vad de stora gör de mindre skall surra om---
Att han sökte kärleken där hos den fagra Olivia.  [30]
VIOLA               Vilken är det?
KAPTENEN
En dygdig ungmö, dotter till en greve
Som dog för ett års tid sedan, lämnade henne så
Under sin sons beskydd, hennes broder,
Som kort efter tillika dog, för vars dyra kärlek,  [35]
Säger de, hon haver avsvärjt sig åsynen
Och sällskap utav män.
VIOLA             O om jag blott tjänade denna dam,
Och måhända inte utlämnades åt världen
Tills min egen situation har blivit mogen,
Vilket mitt gods är.
KAPTENEN               Det vore svårt att uppnå,  [40]
Emedan hon ej till något följe ger tillåtelse,
Nej, inte Hertigens.
VIOLA
Det finns ett rättvist handlande i dig, kapten,
Och trots att denna natur i en underskön mur
Ofta dock stängs i förgiftning, ändå i dig  [45]
Skall jag tro jag funnit ett sinne förenligt
Med denna din rättvisa och yttre karaktär.
Jag ber dig---och jag belönar dig frikostigt---
Dölj vad jag är, och var min hjälp
För sådan förklädnad skall till äventyrs bliva  [50]
Gestalt för mitt mål.  Jag skall tjäna denna hertig.
Du skall för honom presentera mig som eunuck och kastrat.
Det kan bli värt din plåga, ty sjunga i falsett det kan jag,
Och tala med honom om mången sorts musik
Så skall jag finnas vara ytterst lämpad för hans gebit.  [55]
Vadän som mer där hända, jag giva till tiden.
Forma endast du din tystnad till detta mitt skarpsinne.
KAPTENEN
Var du hans eunuck, och din dövstumme äro jag.
Då min tunga pladdrar, låt då ej mina ögon se ljuset av dag.
VIOLA
Jag tackar eder.  Led min väg vidare.  [60]
                                                                               De går ut


William Shakespeare 1601

LPWJ svensk version 15/01/10

Trettondagsafton: 1.1 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1050792