~*~

I ett Rum i Olivias Hus (A Room in Olivia's House)

1.5     In träder Maria, och Feste, clownen

MARIA     Nay, antingen säger du mig vart du har varit eller så skall jag ej öppna min mun ens så vitt att ett borsthår må inträda på dina ursäkters vägnar.  Milady kommer att hänga dig för din frånvaro.
FESTE     Låt henne hänga mig.  Den som är välhängd i denna värld behöver ej frukta några färger.  [5]
MARIA     Förklara det bättre.
FESTE     Han skall intet se att frukta.
MARIA     Ett gott torftigt svar.  Jag kan berätta för dig varifrån det ordstävet kom från början, om 'jag fruktar inga färger'.
FESTE     Vart, goda Mätress Mary?  [10]
MARIA     Under krigen, och det tör du vara så fräck att säga i din narraktighet.
FESTE     Välan, Gud giver dem visdom som har det ;  och de som är narrar, låt dem använda sina talanger.  [15]
MARIA     Ändå kommer du att hängas för att du varit borta så länge, eller avvisas---är inte det lika gott som en hängning för dig?
FESTE     Mången väl hängd förhindrar ett dåligt giftermål;  och att avvisas, låt sommaren först visa sig att det bekräfta.
MARIA     Du står resolut fast således?  [20]
FESTE     Inte det heller, men jag är bestämd på två punkter.
MARIA     Att om den ena bryts, kommer den andra att hålla ;  eller om bägge bryts, kommer ditt skank att falla.
FESTE     Passande, med förlov sagt, mycket passande.  Nå, gå din väg.  Om Sir Toby gav upp att dricka  [25]
vore du en av de mest kvicka av Evas kött i hela Illyrien.  
MARIA     Fred, din kanalje, inget mer av det.  Här kommer milady.  Att ursäkta dig med vishet, vore dig bäst.                                                                    Exit
                      In träder Olivia, med Malvolio och tjänare
FESTE [åsido]     Vett, ske icke din vilja, istället mig i god narrskap försätt!  Dessa vettiga som tro  [30]
de hava dig visar sig mycket ofta vara narrar, och jag som är säker på att jag saknar dig må tagas för en vis man.  För vad säger Quinapalus?---'Hellre en vettig narr än ett narraktigt vett.'  (Till Olivia)  Gud signe dig, milady.
OLIVIA (till tjänarna)     För narren bort.  [35]
FESTE     Hör ni då inte, vänner?  För bort milady.
OLIVIA     Nej hör du, du är en torr narr.  Jag intet mer skall ha av ditt tal.  Vad övrigt är, ditt skamfulla sätt växer.
FESTE     Tvenne fel, madonna, som dryck och gott sällskaps råd skall åtgärda, ty giv den torra narren  [40]
att dricka, då bliver narren ej mer torr ;  bed den skamfulla mannen att sig själv förbättra :  om han förbättra sig,
är han ej mer skamfull ;  om han detta ej kan, låt då skräddaren lappa ihop honom.  Allt som har förbättrats
är blott ihoplappat.  Dygden som sig överskrider är blott lappad med synden, och synden som åtgärdas är blott lappad med dygden.  Om denna enkla syllogism det tjänar, bra så.  Om den ej gör det, vilket botemedel?  [45]
Såsom där ej finnes annan sann hanrej än olyckans katastrof, är likaså skönheten en blomma fager.  Milady bad att bortföra narren, därför säger jag återigen, för henne bort.
OLIVIA     Sir, jag bad dem bestämt att föra bort dig.  [50]
FESTE     Ämbetsbrott av den högsta grad!  Milady, 'Cucullus non facit monachum'---kåpan gör ej munken,
det är lika mycket för att säga att jag ej bär narrdräkt i min hjärna.  Goda madonna, giv mig tillåtelse att visa att du förvisso är en narr.
OLIVIA     Kan du då det?  [55]
FESTE     Med mycken smidighet, goda madonna.
OLIVIA     Avge då ditt bevis.
FESTE     Jag måste förhöra dig för det, madonna.  Bra min dygdens mus, svara då mig.  
OLIVIA     Nåväl, sir, i brist på annan gagnlöshet skall jag avvakta dina bevis.  [60]
FESTE     Goda madonna, varför sörjer du?
OLIVIA     Goda narr, över min broders död.
FESTE     Jag tror att hans själ befinner sig i helvetet, madonna.
OLIVIA     Jag vet att hans själ är i himmelen, narr.  [65]
FESTE     Desto mera narr, madonna, att sörja över din broders själ, som befinner sig i himmelen.  För bort narren, gentlemän.
OLIVIA     Vad tycker du om denne narr, Malvolio?  Har han icke förbättrat sig?  [70]
MALVOLIO     Jo, och skall så ända tills dödens kval honom skakar.  Vacklan, som den vise tär, för evigt gör narren bättre.
FESTE     Gud give dig, sir, en snabb vacklan för att bättre öka din narraktighet.  Sir Toby kan svära  [75]
på att jag ej är någon räv, men han skall inte för en tvåpenny avge besked som säga att du inte är en narr.
OLIVIA     Vad svarar du på det, Malvolio?  
MALVOLIO     Jag förundras att hennes nåd finner nöje i en sådan andefattig usling.  Jag såg honom avsnäsas häromdagen av en vanlig narr som ej haver mer hjärna än en sten.  Se nu här, han har tappat  [80]
garden allaredan.  Såvida du ej skrattar och är honom behjälplig i situationen, har han munkavle.  Jag protesterar
och tager dessa visa män som kraxar så åt dessa stela typer av narrar för ej mer än narrars följe.  [85]
OLIVIA     O, du är sjuk av egenkärlek, Malvolio, och din smak är av en rubbad aptit.  Att vara generös, oskyldig,
och ha fritt förfogande är att ta dessa ting för fågelpilar som du anser vara kanonkulor.  Det finns inget förtal hos en  [90]
tillåten narr, fastän han inget annat gör än att raljera och smäda ;  ej heller något smädande hos en välkänt taktfull man, fastän han inget annat gör än att tillrättavisa.
FESTE     Må nu Merkurius förläna dig nytt arrende, ty du talar väl om narrar.
                                                            In träder Maria
MARIA     Frun, det står ute vid porten en ung gentleman som mycket gärna önskar att tala med er.  [95]
OLIVIA     Från Greve Orsino, är det?
MARIA     Jag vet ej, frun.  Det är en ljus ung man, och välvårdad.
OLIVIA     Vem av de mina är det som uppehåller honom?  [100]
MARIA     Sir Toby, frun, er släkting.
OLIVIA     Hämta hit honom därifrån, jag ber eder, han talar intet annat än galenskap.  Fy på honom.  Gå du, Malvolio.  Om det är en invit av Greven,  [105]
så är jag sjuk, eller ej hemma---vadän du vill att det avfärda.                                             Exit Malvolio
Nu ser du, sir, hur ditt narrskap bliver gammalt, och folk det ogillar.
FESTE     Du haver talat för oss, madonna, som om din förstfödde son vore en narr, vars skalle Jupiter fyllt med en hjärna, för---här kommer han---  [110]
                                  In träder Sir Toby
en ur din släkt har en ytterst svag hjärnhinna pia mater.
OLIVIA     På min heder, halvt drucken.  Vad är han vid portarna, kusin?
SIR TOBY     En gentleman.
OLIVIA     En gentleman?  Vilken gentleman?  [115]
SIR TOBY     Det finns en gentleman här.  (Han rapar)  Må hins plågor taga den inlagda kryddsillen!  (Till Feste)  Vasa, fyllbult?
FESTE     Gode Sir Toby.
OLIVIA     Kusin, kusin, hur har du kommit så arla i denna letargi?  [120]
SIR TOBY     Liderlighet?  Jag föraktar liderlighet.  Det är en vid portarna.  
OLIVIA     Ay, Guds Moder, vad är han?
SIR TOBY     Låt honom vara djävulen om han vill, det bryder mig icke.  Giv mig förtröstan, säger jag.  Välan, det är alltihop detsamma.                                                    Exit
OLIVIA     Vad är en drucken man som, narr?  [125]
FESTE     Som en drunknad man, en narr, och en galning---en tappning mer än en omgång gör honom till narr, den andra gör honom galen, och en tredje dränker honom.
OLIVIA     Gå du och sök upp patologen, och låt honom sitta vid min kusse, ty han är i dryckenskapens tredje grad,  
han haver drunknat.  Gå och leta efter honom.  [130]
FESTE     Han är blott galen ännu, madonna, och narren skall se efter galningen.                                                     Exit
                           In träder Malvolio
MALVOLIO     Frun, den där ynglingen svär att han skall tala med er.  Jag sade honom ni var sjuk---han åtog  [135]
sig att vara ytterst förstående, och kommer därför hit att tala med er.  Jag sade honom ni sov---han tycks äga mycken
vetskap på förhand om det tillika, och kommer därför hit att tala med er.  Vad skall jag säga honom, milady?  Han är befäst mot alla sätt att bortsändas.  [140]
OLIVIA     Säg honom att han ej skall tala med mig.
MALVOLIO     Han har sagts så, och han säger att han skall stå vid er dörr likt en sheriffstolpe, och vara bänkens stöd, men han skall tala med er.
OLIVIA     Vilken sorts man är han?  [145]
MALVOLIO     Ja men, av människorasen.
OLIVIA     Vilken typ av man.
MALVOLIO     Av en rätt så hemsk typ :  han vill tala med er, vill du det eller ej.
OLIVIA     Vilken personlighet och ålder har han?  [150]
MALVOLIO     Inte ännu gammal nog för att vara man, ej heller ung nog för att vara pojke ;  som en squash innan fröskidan svälla, eller äppelkart då det nästan är ett äpple.  Sålunda är det med honom i stillastående vatten mellan pojke och man.  Han är mycket fager, och han talar ytterst trätgirigt.  Man skulle kunna tro att hans modersmjölk knappt var ur honom.  [155]
OLIVIA
Låt honom inträda.  Kalla på hovdamen.
MALVOLIO     Hovdam, milady kallar.                              Exit
                                       In träder Maria
OLIVIA    
Giv mig min slöja.  Kom, slunga den över mitt ansikte.  Vi skall ännu en gång höra Orsinos diplomats beskickning.  [160]
                                      In träder Viola som Cesario
VIOLA     Den hedervärda milady av detta hus, vem är hon?
OLIVIA     Tala med mig, jag skall föra hennes talan.  Din önskan.
VIOLA     Högst strålande, utsökta, och ojämförbara skönhet.  ---Jag ber er, säg mig om detta är milady av detta hus, för jag har aldrig förr sett henne.  [165]
Jag vore obenägen att bortkasta mitt tal, för bortsett att det är excellent välskrivet, har jag genomgått svåra plågor att lära mig det.  Goda skönheter, låt mig icke utstå något hån ;  jag är tämligen ansvarig, även för de minst illvilliga språkbruken.
OLIVIA     Varifrån kom ni, sir?  [170]
VIOLA     Jag kan ej mer säga än att jag det studerat, och den frågan är utanför mitt område.  Du goda milda, skänk mig en ringa försäkran om att du är milady av detta hus, så att jag kan fortsätta mitt tal.
OLIVIA     Är du en komiker?     [175]
VIOLA     Nej, mitt djupaste hjärta ;  och ändå---vid själva illviljans gifttänder svär jag---jag är ej den jag spelar.  Är du husets milady?
OLIVIA     Om jag inte inkräktar på mig själv, så är jag det.
VIOLA     Säkerligen om du är hon så inkräktar du på dig själv förvisso, för det som är ditt att tilldela är ej ditt att reservera.  Men detta är mitt ärende åsido.  [180]
Jag skall vidare tala och sjunga dina lovord, och sedan visa dig hjärtat av mitt meddelande.
OLIVIA     Kom till vad som är viktigt i't, så förlåter jag dig dina lovord.  [185]
VIOLA     Ack, jag genomgick svåra plågor att lära mig det, och det är poetiskt.
OLIVIA     Desto större trolighet att det skall vara förställt, jag ber dig att behålla det.  Jag hörde du var fräck vid mina portar, och tillät dig här inträda mer för att förundras över dig än att lyssna till dig.  Om du ej är galen, pallra dig iväg.  Om du har anledning, fatta dig kort.  [190]
Det är icke den tid av månvarv för mig som gagnar att släppa in en som i sådan hög grad överhoppar dialog.
MARIA     Hissar ni segel nu, sir?  Här är er färdväg.  [195]
VIOLA     Nej, goda svabelgast, jag tänker nog få skrovet beskjutet här ett tag till.  (Till Olivia)  Något blidkande för er jätte, sköna dam.  Säg mig edra tankar, jag är en budbärare.
OLIVIA     Sannerligen, har du någon hemsk sak att meddela mig då höviskheten kring det är så här förskräckligt.  Säg ditt ärende.  [200]
VIOLA     Det allena rör ditt öra.  Jag bringar ingen ouvertyr till krig, eller någon tro och huldhetstaxering.  Jag håller olivkvisten i min hand.  Mina ord är lika fridfulla som ärendet.
OLIVIA     Ändå började du ohövligt.  Vilken är du?  Vadan vill du?  [205]
VIOLA     Den ohövlighet som haver uppkommit i mig har jag lärt av min underhållning.  Vad jag är och vad jag vill är lika hemligt som mödomshinnan ;  för edra öron, gudomlighet ;  för någon annans, profanering.
OLIVIA (till Maria [och tjänarna])     Lämna oss ensamma här, vi skall höra denna gudomlighet.  [210]
                                                             Maria [och tjänarna] går ut
Nåväl sir, vilken är din text?
VIOLA     Högeligen sköna dam---
OLIVIA     En komfortabel doktrin, och mycket kan sägas om den.  Vari ligger din text?
VIOLA     I Orsinos bröst.  [215]
OLIVIA     I hans bröst?  I vilket kapitel av hans bröst?
VIOLA     Att medelst denna metod svara, det första i hans hjärta.
OLIVIA     O, jag har läst det.  Det är kätteri.  Har du ej mer att säga?
VIOLA     Goda fru, låt mig se ert ansikte.  [220]
OLIVIA     Har ditt ärende för milord något med att förhandla om mitt ansikte?  Du är nu din text åsido.  Men vi skall dra upp draperiet och visa dig tavlan.
                 Hon tar av sig slöjan
Ser du, sir, sådan var jag i detta nu.  Är det inte bra gjort?  [225]
VIOLA     Utomordentligt välgjort, om Gud gjorde alltsammans.
OLIVIA     Det är min äkta natur, sir, det står emot väder och vind.
VIOLA
Det är skönhet rätt blandad, vars röda och vita
Naturens egen sköna och listiga hand lade på.
Milady, du är den grymmaste kvinnan i livet  [230]
Om du vill leda dessa gåvor ned i graven
Och ej efterlämna åt världen några avbilder.
OLIVIA     O sir, jag tänker ej vara så kallhjärtad.  Jag skall giva åtskilliga förteckningar på min skönhet.  De skall inventeras och varje partikel och geråd etiketterad efter min önskan, som, artikel, två läppar, oväsentligt röda ;  artikel, två grå ögon, med ögonlock därtill ;  [235]
artikel, en hals, en haka, och så vidare.  Var du hitsänd för att prisa mig?
VIOLA     
Jag ser dig som du är, du har alltför mycken stolthet,
Men om du så vore djävulen, är du vacker.  [240]
Milord min herre älskar dig.  O, sådan kärlek
Kan enbart bli gottgjord ehuru du krönt blev
Skönhetens oförlikneliga.
OLIVIA                          Hur älskar han då mig?
VIOLA     
Med dyrkan, fertila tårar,
Med stön som dundrar fram kärleken, med suckar av eld.  [245]
OLIVIA     
Milord känner till mitt sinne, jag kan ej älska honom.
Ändå tänker jag honom som briljant, vet han är ädel,
Med stor egendom, i frisk och fläckfri ungdom,
Röster talar om honom väl, fri, lärd, och ridderlig,
Och i storlek och form av naturen  [250]
En graciös person ;  men ändock kan jag ej älska honom.
Han kunde fått sitt svar för länge sedan.
VIOLA     
Om jag så älskade dig med min herres låga,
Med sådan smärta, sådant dödligt liv,  
I ditt förnekande jag ej skulle finna någon sans,  [255]
Jag skulle ej förstå det.
OLIVIA                                          Välan, vad skulle du då göra?
VIOLA     
Göra mig en stuga utav pilträdet vid din port
Och påkalla min själ inne i huset,
Nedskriva lojala kantoner om nonchalerad kärlek,
Och sjunga dem högt även i den stilla natt ;  [260]
Hojta ditt namn emot de återkastande höjderna,
Och få det babblande skvallret i luften
Utskrika 'Olivia!' O, du skulle ej kunna vila
Någonstans mellan elementen av luft och jord
Om du ej förbarmade dig.  [265]
OLIVIA     Du kanhända gör så pass mycket.
Vad är din härkomst?
VIOLA     
Över mitt levnadsöde, ändå är min situation fortfarande god.  Jag är en gentleman.
OLIVIA                              Gå du tillbaka till milord.
Jag kan inte älska honom.  Låt honom inte sända fler,  [270]
Om inte, måhända, du kommer till mig igen
För att säga mig hur han tar det.  Far nu väl.
Jag tackar dig för dina plågor.  (Erbjuder en börs)  Spendera detta åt mig.
VIOLA
Jag är ingen betald postman, milady.  Behåll din börs.
Min herre, inte jag själv, är i behov av gottgörelse.  [275]
Kärlek gör hans hjärta av flintsten som du skall älska,
Och låta din innerlighets glöd, likt min herres, bliva
Placerad i ringaktning.  Farväl, sköna grymhet.            Exit
OLIVIA     'Vad är din härkomst?'
'Över mitt levnadsöde, ändå är min situation fortfarande god.  Jag är en gentleman.'  Det skall jag svära  [280]
på att du är.  Din tunga, ditt ansikte, dina länder, handlingar, och ande giver dig femfaldig heraldssköld.  Ej för kvick.  Mjuk, mjuk---
Om inte mannen var sin herre.  Vadan säger det?
Även så kvickt kan man alltså drabbas av plågan?  [285]
Mig tyckes det jag känner denna ynglings fullkomlighet
Med en osynlig och oförmärkt subtilitet
Som inkrypa i mina ögon.  Välan, må så vara.
Hej du, Malvolio.
                       In träder Malvolio
MALVOLIO     Här, frun, till er tjänst.
OLIVIA
Spring efter den där retsamma budbäraren  [290]
Grevskapets man.  Han lämnade den här ringen efter sig,
Skulle jag eller ej.  Säg honom jag ej har något med det att göra.
Anmoda ej honom att smickra för milord,
Ej heller att hans hopp upprätthålla.  Jag är ej för honom menad.
Att om ynglingen kommer den här vägen imorgon,  [295]
Skall jag göra det honom värt'et.  Hasta dig, Malvolio.
MALVOLIO     Frun, det skall jag.                  Exit vid den ena dörren
OLIVIA
Jag är jag vet ej vad, och fruktar att jag finner
Min blick en alltför stor smickrare för mitt sinne.
Öde, visa din kraft.  Oss själva vi ej äga.  [300]
Det som är bestämt må ske ;  så det ock må vara.
                                                                      Exit vid en annan dörr

William Shakespeare 1601

LPWJ svensk version 22-25/01/10

 

Trettondagsafton: 1.1 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1050792

Trettondagsafton: 1.2 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1056200

Trettondagsafton: 1.3 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1058226

Trettondagsafton: 1.4 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1058728