~*~

I Olivias Trädgård (Olivia’s Garden)

2.5     In träder Sir Toby, Sir Andrew, och Fabian

SIR TOBY     Seså gå ej din väg, Signor Fabian.
FABIAN     Nay, jag kommer.  Om jag så förlorar ett grand på denna lek låt då koka mig till döds i ren melankoli.
SIR TOBY     Skulle du ej bli glad över att få se denna gnidiga lumpna fårtjyven märkbart få uppleva skam?  [5]
FABIAN     Jag skulle jubla, karl.  Du vet att han bortförde mig från miladys ynnest på grund utav en björnhetsning här.
SIR TOBY     För att förarga honom skall vi använda denna björn igen, och vi skall narra honom gul och blå,
skall vi ej det, Sir Andrew?  [10]
SIR ANDREW     Om vi icke gör det, är det vårt livs största skam.
                                    In träder Maria med ett brev
SIR TOBY     Här kommer den lilla boven.  Hur är det nu, mitt Indiska guld?
MARIA     Gack nu alla ni tre in i buxbomhäcken.  Malvolio kommer nedför denna gång.  Han har varit där borta i solen och tränat på uppförande med sin egen skugga  [15]
denna halvtimma.  Observera honom, för all spekärleks skull, ty jag vet att detta brevet skall göra honom till en grubblande idiot.  Göm er tätt samman, i allt gycklandes namn!  [20]
                 Männen gömmer sig. Maria framlägger brevet
Ligg nu där, för här kommer forellen som måste fångas med hjälp utav bete av smicker.                                                   Exit
                                      In träder Malvolio
MALVOLIO     Det är blott ödet, allt är ödet.  Maria sade mig en gång att hon faktiskt rördes av mig, och jag har hört henne själv komma ganska så nära det, att om hon så önskade skulle det vara en av min hy.  Dessutom, behandlar hon mig med en mer upphöjd respekt än någon annan  [25]  av hennes följe.  Vad skall jag tro om'et?
SIR TOBY     Här har vi en förmäten skurk.
FABIAN     Åh, stilla!  Grubblerierna gör honom till en sällsynt kalkontupp---se så han hoppar kvickt under sina sinnrika plymer!  [30]
SIR ANDREW     Skymf, jag kunde dock slå skurken.
SIR TOBY     Stilla, säger jag.
MALVOLIO     Att vara Greve Malvolio!
SIR TOBY     Åh, din skurk.
SIR ANDREW     Använd din pistol, använd din pistol. [35]
SIR TOBY     Stilla, stilla.
MALVOLIO     Det finns exempel på't :  Lady Strachey gifte sig med kammartjänaren.
SIR ANDREW     Fy på honom, Jezebel.
FABIAN     Åh stilla, nu är han djupt i tanken.  Se så fantasin stormar i honom.  [40]
MALVOLIO     Då han varit gift tre månader med henne, sittande i min ställning---
SIR TOBY     O om jag finge ett stenarmborst att träffa honom i ögat med!  
MALVOLIO     Kallande mina ämbetsmän runt mig, i min förgrenande sammetsdräkt, då jag nyss kommen ur min bäddsoffa där jag lämnat Olivia sovandes---  [45]
SIR TOBY     Eld och svavellågor!
FABIAN     Åh stilla dig, stilla dig.
MALVOLIO     Och sedan få höra om rikets stämningar och---efter en blygsam resa i det avseendet, säga dem jag vet min plats, som jag gör det skulle ock de sin---  [50]
att efterspörja min släkting Toby.
SIR TOBY     Kedjebultar och Bojor!
FABIAN     Åh stilla, stilla, stilla, nu, nu.  [55]
MALVOLIO     Sju av de mina med en underlydande begynner att för honom plädera.  Jag rynkar pannan under tiden, och måhända skruvar jag upp min klocka, eller leker med min---(rör vid sin kedja) någon stor juvel.  Toby träder in ;  och bockar där för mig.  [60]
SIR TOBY     Skall denna gynnare få leva?
FABIAN     Fastän vår tystnad drager oss på små vagnar, var ändock stilla.
MALVOLIO     Jag utsträcker min hand till honom sålunda, dämpar mitt sedvanliga leende med en sträng kontrollerad hälsning---  [65]
SIR TOBY     Och tager då icke Toby det med ett slag uppå din mun, då?
MALVOLIO     Säger 'Kusin Toby, mitt öde, som visade vägen till din niece, giver mig detta privilegium att tala'---
SIR TOBY     Vad, vad!  [70]
MALVOLIO     'Du måste sona din dryckenskap.'
SIR TOBY     Försvinn, knöl.
FABIAN     Nay, tålamod, eller så skall vi skada planens mönster.
MALVOLIO     'Dessutom, så bortslösar du din egen tids skatt med en narraktig riddare'---  [75]
SIR ANDREW     Det är jag, jag försäkrar eder.
MALVOLIO     'En Sir Andrew.'
SIR ANDREW     Jag visste det var jag, ty mången kallar mig för narr.
MALVOLIO (ser brevet)     Vilket förvärv har vi väl här? [80]
FABIAN     Nu är morkullan nära sin snara.
SIR TOBY     Åh stilla, och intima stämningars anda skall hålla högläsning för honom.
MALVOLIO (tar upp brevet)     På mitt eget liv, detta är miladys handstil.  Det här är hennes egna c'n, hennes u'n,
och hennes t'n, och sålunda skriver hon sina stora P'n.  Det är obestridligen hennes handstil.  [85]
SIR ANDREW     Hennes c'n, hennes u'n, och hennes t'n?  Vadan detta?
MALVOLIO (läser)     'Till den okände älskade, detta, och mina välgångsönskningar.'  Hennes egna fraser!  (Öppnar brevet)  Med ditt tillstånd, vax---  [90]  
mjukt, och stämpeln hennes Lucretia, med vilken hon brukar att försegla---det är milady.  
Till vem kan detta då vara?
FABIAN     Detta fångar honom säkert, med lever och allt.
MALVOLIO     'Jupiter vet att jag älskar,  [95]
                                     Men vem då?
                                Rör sig gör ej läppar,
                        Ingen människa skall det veta få.'
'Ingen människa skall det veta få.'  Vad kommer efter det?  Ändrad rytm. 'Ingen människa skall det veta få.'  Om detta skulle vara du, Malvolio?  [100]
SIR TOBY     Vid Guds Moder, häng dig, din grävling.
MALVOLIO    
                               'Jag må befalla den som jag åtrår,
                               Men i tysthet som Lucretias kniv
        Med blodlösa slag mitt hjärta stelnar och ej slår. [105]
                                M.O.A.I. rör då vid mitt liv.'
FABIAN     En bombastisk gåta.
SIR TOBY     Excellent piga, säger jag.
MALVOLIO     'M.O.A.I. rör då vid mitt liv.'  Nay, men först låt mig se, låt mig se, låt mig se.  [110]
FABIAN     Vilken förgiftad maträtt hon väl berett honom!
SIR TOBY     Och med vilken flygfärdighet tornfalken noterar den!
MALVOLIO     'Jag må befalla den som jag åtrår.'  Ja, hon må befalla mig.  Jag tjänar henne, för mig är hon milady.  
Ja, detta är uppenbart för all konventionell fattningsförmåga.  Det finns inget hinder i detta.  Och slutet---om vad skall denna alfabetiska framställning  [115]
vara ett varsel?  Om jag kunde få det att påminna mig något om mig.  Dämpat---'M.O.A.I.'
SIR TOBY     O ay, hitta du på det, han är nu ute på det gamla spåret.
FABIAN     Stövaren kommer att yla på't på grund av allt det här, fastän det må stinka likt en räv.  [120]
MALVOLIO      'M.'  Malvolio---'M'---ja men, på det begynner mitt namn.
FABIAN     Sade jag väl då inte att han skulle lista ut det?  Hundrackan är förträfflig på klander.  [125]
MALVOLIO     'M.'  Men sedan så finns där ingen konsonans med den därpå.  Som får utstå prövning.  'A' borde följa, men 'O' gör det.
FABIAN     Och med 'O' skall det avslutas, hoppas jag.
SIR TOBY     Ay, eller så skall jag bruka knölpåken på honom, och få honom att utskrika 'O'!
MALVOLIO     Och sedan kommer 'I' sist där bak.  [130]
FABIAN     Ay, om du hade några ögon i din nacke skulle du se mer förtal vid dina hälar än ödets rikedomar framför dig.  [135]
MALVOLIO      'M.O.A.I.'  Denna simulering är ej som den tidigare ;  och ändock för att kuva detta ett slag,
skulle det böja sig för mig, ty var och en av dessa bokstäver finns i mitt namn.  Dämpat, följer nu här prosan :  'Om detta
faller i dina händer, låt tankarna begrunda.  I mina stjärnor är jag ovan dig, men räds icke storheten.  Några föds stora, andra uppnår storheten, och åter andra får storhet  [140]  längs deras väg.  Edra öden öppna deras händer, låt ditt blod och din ande omfamna dem, och för att härda dig själv för det som du sannolikt bliva, ömsa ditt enkla skinn, och uppträd med fräschör.  Stå på motsatt sida om en släkting, tvär med tjänarna.  Låt din tunga ge ämbetets argument en genklang ;  försätt dig själv i egenhetens konst.  [145]
Sålunda råder hon dig hon som suckar för dig.  Minns vem som berömde dig för dina gula strumpor, och önskade att se dig helt i korsade strumpeband.  Jag säger minns, seså, du är välbärgad om du så önskar att vara det ;  om inte, låt mig se dig som uppassare fortsatt,  [150]
tjänarnas vän, och ej värdig att röra vid Fortunas fingrar.  Farväl.
Hon som vilja omändra tjänsten med dig,
                                                        Den Lyckligt Lottade-Olyckliga.'
Dagsljus och slagfält upptäcka ej mer.  Detta äro öppet.  Jag skall vara stolt, jag skall läsa kloka författares böcker, [155]
jag skall förbluffa Sir Toby, jag skall tvätta bort grova bekantskaper, jag skall till var punkt i mönstret vara mannen.  Jag narrar nu ej mig själv, att låta fantasin avtrubba mig ;  för varje skäl väcker detta, att milady älskar mig.  Hon berömde där mina gula strumpor nyligen, hon lovordade mitt ben, som var med kors strumpeband,  [160]  och i detta manifesterar hon sig i min kärlek, och med ett slags åläggande driver hon mig till dessa vanor som hon gillar.  Jag tackar mina stjärnor, jag är lycklig.  Jag skall vara sällsam, ståndaktig,  i gula strumpor, och korsade strumpeband, även i snabbheten att taga dem på.  Jupiter och mina stjärnor vare tackad. [165] 

Här är ännu ett postscriptum.  'Du kan inte ens välja bort att veta vem jag är.  Om du överväger min kärlek, låt det skymta i ditt leende, dina leenden bekommer dig väl.  Le därför fortsatt i mitt sällskap, min söta kära, jag beder dig.'  Jupiter, jag tackar dig.  [170]
Jag skall le, jag skall göra allt det som du vill ha av mig.
                                                                                               Exit
                         Sir Toby, Sir Andrew, och Fabian kommer fram från gömstället
FABIAN     Jag tänker inte skänka min andel i denna lek ens för en pension från tusen personer att utbetalas av Monarken.
SIR TOBY     Jag kunde gifta mig med pigan för detta konstgrepp.  [175]
SIR ANDREW     Det kunde jag, tillika.
SIR TOBY     Och ej fråga efter annan hemgift av henne mer än ännu ett dylikt spratt.
                                    In träder Maria
SIR ANDREW     Inte jag heller.
FABIAN     Här kommer min ädla trutfångare.  [180]
SIR TOBY (till Maria)     Vill du sätta din fot över min hals?
SIR ANDREW (till Maria)     Och på min också?
SIR TOBY (till Maria)     Skall jag bortspela min frihet på trippeltärning, och bliva din slav.
SIR ANDREW (till Maria)     På min heder, och jag också? [185]
SIR TOBY (till Maria)     Nej men, du haver försatt honom inuti en sådan dröm att då bilden av den lämnat honom,
måtte han bliva galen.
MARIA     Nay, men väl sagt, fungerar det på honom?
SIR TOBY     Likt aqua vitae för en barnmorska.  [190]
MARIA     Om ni då vill se frukterna av vår lek, märk väl hans första inträdande vid milady.  Han kommer att komma till henne i gula strumpor, och det är en färg som hon avskyr, och korsade strumpeband, ett mode som hon föraktar ;  och han kommer att le mot henne, vilket vid det laget kommer synas så olämpligt för hennes lynne,  [195] beroende av en melankoli som hon är, att han inte kan annat än anses som en anmärkningsvärd ringaktning.  Om ni vill se det, följ med mig.
SIR TOBY     Till Tartarernas portar, du högst förträffliga snillrika djävul.  [200]
SIR ANDREW     Jag är en som slår följe, tillika.                                                                                                        De går ut


William Shakespeare 1601

LPWJ svensk version 04-05/02/10


Trettondagsafton: Akt I:V (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1062195

Trettondagsafton: 2.1 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1062707

Trettondagsafton: 2.2 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1063290

Trettondagsafton: 2.3 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1064700

Trettondagsafton: 2.4 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1067388