~*~

Trettondagsafton, eller Vad Du Vill
(Twelfth Night or What You Will)

~*~

Havskusten (The Sea-coast)

2.1     In träder Antonio och Sebastian

ANTONIO     Stannar du ej längre, ej heller vill du att jag går med dig?
SEBASTIAN     Med ditt tålamod, nej.  Mina stjärnor lyser mörkt över mig.  Mitt ödes ondskefullhet skall kanhända nedbringa ditt, därför skall jag begära av dig din tillåtelse att jag må bära ondheten allena.  [5]
Det vore en dålig gottgörelse för din kärlek att lägga någon av dem på dig.
ANTONIO     Säg mig ändå så jag vet varthän du är förbunden i din färd.
SEBASTIAN     Nej, i sanning, sir.  Min förutbestämda resa är enbart extravaganzer.  Men jag förnimmer i dig en sådan klar excellent känsla för anständighet  [10]
att du ej kan framtvinga av mig det jag frivilligt håller inne med.  Därför ger det mitt beteende i uppdrag att hellre uttrycka mig väl.  Du måste veta om mig således, Antonio, mitt namn är Sebastian, som jag kallat Roderigo.  Min far var den Sebastian av Messaline som jag vet att du hört talas om.  [15]
Han efterlämnade mig själv och en syster, bägge födda samma timma.  Om det hade blidkat himmelen, hade vi också så ändat.  Men du, sir, ändrade det, för någon timma innan du förde mig iland ur havets brottsjö drunknade min syster.  [20]
ANTONIO     Ve denna dag!
SEBASTIAN     En dam, sir, dock sades det hon i mycket liknade mig, var ock av mången betraktad som vacker.  Men fastän jag ej kunde med sådan lovvärd förundran över fjärran tro det, men skall så långt gå att säga att jag skall oförskräckt henne kungöra :  [25]
hon bar ett sinne som avundsjukan inte ens kunde kalla annat än rättvist.  Hon har allaredan drunknat, sir, med saltvatten, ehuru jag tycks se hennes hågkomst drunkna åter i än mer.
ANTONIO    Ursäkta mig, sir, jag är ett dåligt sällskap.
SEBASTIAN     O gode Antonio, förlåt mig för dina besvär.  [30]
ANTONIO     Om du ej tänker för min kärlek mörda mig, låt mig bli din tjänare.
SEBASTIAN     Om du ej tänker göra ogjort det som du har gjort---det vill säga, döda honom vilken du har räddat---önska det ej.  Far nu väl med ens.  Mitt bröst är överfyllt av godhet, och jag är ännu så nära  [35]
min moders beteende att vid minsta ytterligare händelse kommer mina ögon att förtälja historier om mig.  Jag är förpliktigad vid Greve Orsinos hov.  Farväl.                                                                                                                                [Exit]
ANTONIO
Må alla gudars blidhet färdas din väg!
Jag har mången fiende vid Orsinos hov,  [40]
Annars skulle jag straxt ha följt med dig dit.
Men kom vad som vill, jag avgudar dig så
Denna fara verkar som ett äventyr, och jag med dig dit går.                                                                                                              Exit

~*~

~*~

En Gata (A Street)

2.2     In träder Viola som Cesario, och Malvolio, vid skilda dörrar

MALVOLIO     Var inte du alldeles i detta nu vid Grevinnan Olivia?
VIOLA     Alldeles i detta nu, sir, i sakta mak, jag har sedan dess blott anlänt hit.
MALVOLIO (erbjuder en ring)     Hon återlämnar denna ring till dig, sir.  Du kunde ha sparat mina bekymmer  [5]
genom att ta den bort själv.  Hon tillägger, dessutom, att du skall försätta milord i en hopplös försäkran om att hon ej vill ha med honom att göra.  Och ännu en sak :  att du icke är så dumdristig att du någonsin åter kommer i hans ärenden, om det ej är för att rapportera milords tagande av allt detta.  Tag emot den.  [10]
VIOLA     
Hon tog ringen från mig.  Jag vill inte veta av den mer.
MALVOLIO     Seså, sir, du kastade den irriterat mot henne, och hennes vilja är att den sålunda skall återlämnas.
             Han slänger ned ringen
Om den vore värd att nedböja sig för, där ligger den, i ditt blickfång ;  om inte, må den bli hans som den hittar.  [15]
                                                                                 Exit
VIOLA (tar upp ringen)
Jag lämnade ingen ring med henne.  Vad menar denna dam?
Fortuna förbjude att mitt yttre haver henne charmerat.
Hon synade mig gott och länge, i sanning så väl
Att jag rakt trodde att hennes blickar hade fördärvat hennes tunga och tal,  [20]
Ty hon talade stötvis, distraherad.
Hon älskar mig, säkerligen.  Hennes passions skicklighet
Inviterar mig med denna ohyfsade budbärare.
Vill ej veta av milords ring!  Ja men, han sände ju henne ingen.
Jag är mannen.  Om det nu är så---som det är---  [25]
Stackars milady, hon hade det bättre att älska en dröm!
Förklädnad, jag ser du är en syndfullhet
Vari den berikade fienden mycket gör.
Så lätt det är för det riktigt falska
I kvinnors formbara vaxhjärtan att taga sin skepnad!  [30]
Ack, vår sprödhet är orsaken, icke vi,
För så som vi är skapade, så skall vi ock bli.
Hur skall detta smusslas med?  Min herre älskar henne innerligen,
Och jag, stackars monster, betuttad i samma grad i honom,
Och hon, som misstager sig, verkar att vara svag för mig.  [35]
Vad skall nu bli av allt detta?  Då jag är man,
Är min situation i desperat behov av att stå under min herres kärlek.
Då jag är kvinna nu, ve denna dag,
Vilka slösaktiga suckar skall väl stackars Olivia utandas!
O tid, du må reda ut detta, jag det inte kan.  [40]
Det är en alltför hård knut för mig att uppknyta ensam.
                                                                                        Exit

~*~

~*~

I ett Rum i Olivias Hus (A Room in Olivia's House)

2.3     In träder Sir Toby och Sir Andrew

SIR TOBY     Träd in, Sir Andrew.  Att ej vara i säng efter midnatt är att vara uppe i god tid, och diliculo surgere, uppe tidigare än tuppen, du väl vet.
SIR ANDREW     Nay, på min ära, det vet jag ej ;  men jag vet att vara uppe sent är att vara sent uppe.  [5]
SIR TOBY     En falsk slutsats.  Jag avskyr den som ett ofyllt krus.  Att vara uppe efter midnatt och gå till sängs då är tidigt ;  så att gå till sängs efter midnatt är att gå till sängs i godan tid.  Består inte våra liv av de fyra elementen?
SIR ANDREW     Hav förtröstan, så säger de, men jag tror att det snarare består av mat och dryck.  [10]
SIR TOBY      Du är en lärd man ;  låtom oss därför äta och dricka.  Marian, hör du, en kanna med vin.
                                       In träder Feste, clownen
SIR ANDREW     Här kommer narren, på min heder.
FESTE     Vad nu, mina hjärtan.  Såg ni aldrig målningen av 'oss tre'?  [15]
SIR TOBY     Välkommen, din åsna.  Låt oss nu höra dig bedåra oss i sång.
SIR ANDREW     På min ära, narren har en utmärkt barm.  Jag hade hellre än fyrtio shilling ett sådant ben, och en sådan skön andedräkt att besjunga med, som denna narr.  I sanning, du var väldeligen i behagligt narreri  [20]
i går kväll, då du talte om Pigrogromitus, av Vapianerna som passerade den i Queubus ekvatoriala graden.  Det var mycket bra, på min heder.  Jag sände dig ett sexpence för din hjärtevän.  Haver du det?  [25]
FESTE     Jag lade i fickan ned din tacksamhet ;  för Malvolios näsa är inget piskskaft.  Milady har en vit hand, och dessa hantlangare av Myrmidoner hyser inga hus med ölflaskor i.
SIR ANDREW     Excellent!  Jo, detta är det bästa av narreri, när allt är sagt och gjort.  Nu en sång.  
SIR TOBY (till Feste)     Låt höra, där är sexpence till dig.  Låt oss få en sång.  [30]
SIR ANDREW (till Feste)     Där ligger klaven av en från mig, därjämte.  Om en riddare skänker en---
FESTE     Vill ni hellre höra en kärlekssång, eller en sång om det goda livet?  [35]
SIR TOBY     En kärlek-sång, en kärlekssång.
SIR ANDREW     Ay, ay.  Jag bryr mig ej om det goda livet.
FESTE (sjunger)
                O kärestan min, vart strövar du omkring?
                 O stanna och hör, din trolovade kommer in,
                   Som båd högt och lågt kan sjunga.  [40]
                    Trippa ej vidare, du vackra äpple söta
                     Resan ändar i älskande som mötas,
                       Detta vet varje vis mans ungar.
SIR ANDREW     Utsökt bra, på min ära.
SIR TOBY     Bra, bra.  [45]
FESTE     Vad är kärleken? Den vi ej i framtiden sett,
                    Lustigheten nu haver nu också skrattet.
                        Vad som kommer är ännu ovisst.
                        I dröjsmål ligger ingen ymnighet,
                 Så kom och kyss mig, varmt i långsamhet.  [50]
                  Ungdom är en sak viljan ej uthärdar trist.
SIR ANDREW     En honungsflytande röst, som jag är sann riddare.
SIR TOBY     Smittosamma andetag.
SIR ANDREW     Ytterst smäktande och infektiöst, på min heder.  [55]
SIR TOBY     För att höra med näsan, är det ljuvmilt som en giftfarsot.  Men skall vi få himlavalvet att dansa på riktigt?  Skall vi väcka nattugglan med en så bedårande sång som berör trenne psalmsjungande väverskesjälar?  Skall vi göra det?
SIR ANDREW     Om du älskar mig, låt oss göra't.  Jag är en ylande hund för sådan sång.  [60]
FESTE     Vid Milady, sir, och somliga hundar snappar upp taktpinnen bra.
SIR ANDREW     Förvisso.  Låt vår sång bli 'Din knekt'.
FESTE     'Håll din tunga i styr, din knekt', riddare.  Jag skall behöva tygla mig i den att ej kalla dig knekt, riddare.  [65]
SIR ANDREW     Det är ej första gången som jag behövt tygla någon från att kalla mig knekt.  Börja, narr.  Den börjar 'Håll din tunga i styr'.
FESTE     Jag skall ju aldrig börja om jag håller tungan i styr.
SIR ANDREW     Bra, på min heder.  Seså, börja.
                                   De sjunger sången.
                                   In träder Maria
MARIA     Vad för slags kattkonsert håller ni väl här!  Om milady inte har kallat på sin uppassare Malvolio och sagt åt honom att skicka er utomhus, tro mig aldrig mer igen.  [70]
SIR TOBY     Milady är en kines från Cathay, vi är politiker, Malvolio en Peg A Ramsey, och 'Tre lustiga män äro vi'.  Är jag ej besläktad?  Är jag icke av hennes blodsband?  Milda Matilda---'milady'!  'Där dväljes en man i Babylon, milady, milady.'  [75]
FESTE     Förbaske mig, riddar'n håller ett förträffligt narrskap.
SIR ANDREW     Ay, han gör nog väl bra ifrån sig när han så är benägen, och det gör jag, tillika.  Han gör det med större grace, men jag gör det mer naturligt.  [80]
SIR TOBY     
'Uppå den tolfte dagen av December'---
MARIA     För Guds kärleks skull, lugn.
                        In träder Malvolio
MALVOLIO     Mina herrar, är ni galna?  Eller vad gör ni?  Har ni inget vett, hyfs, eller takt och heder, att snattra likt kittelflickare vid denna nattens timma?  Gör ni en ölstuga av miladys hus, där ni utgnälla eder vänskaps [85] skönsånger utan vare sig något förmildrande eller samvetskval i rösten?  Finns det ingen respekt för platsen, personer, eller tid i er?
SIR TOBY     Vi höll dock tiden, med takt och heder, sir, i våra sånger.  Stäng dörren efter dig!  [90]
MALVOLIO     Sir Toby, jag måste nu vara rundhänt med beska sanningar.  Milady bad mig att tala om för dig att ehuru hon inhyser dig med släktband är hon ej alls förbunden vid dina olater.  Om du kan skilja på dig själv och dina överträdelser är du välkommen i huset.  Om inte, och det behagar dig att av henne taga avsked är hon tämligen villig att bjuda dig sitt farväl.  [95]
SIR TOBY     
'Farväl, kära hjärta, då jag måhända nödgas fara bort.'
MARIA     Nay, gode Sir Toby.
FESTE     
'Hans ögon visar dock att hans dagar är slut inom kort.'  [100]
MALVOLIO     Låter det så ändå?
SIR TOBY
'Men jag tänker aldrig dö.'
FESTE
'Sir Toby, nu skarvar du pö om pö.'
MALVOLIO     Detta hedrar er i högsta grad.
SIR TOBY
'Skall jag be honom att gå?'  [105]
FESTE
'Vadan om du detta gör då?'
SIR TOBY
'Skall jag be honom att gå, och förskona mig ej?'
FESTE
'O nej, nej, nej, nej, det vågar du ej.'
SIR TOBY     Falska toner, sir, ni ljuger.  (Till Malvolio)  Är du förmer än en uppassare?  Tror du bara för att du är sedesam det icke mer skall finnas några tårtor eller något öl?  [110]
FESTE     Ja, vid heliga Anna Guds Mormor, och ingefära skall i munnen vara lika het, tillika.
SIR TOBY     Du har så rätt.  (Till Malvolio)  Gå, sir, putsa din kedja med dina smulor.  (Till Maria)  En kanna vin, Maria.  [115]
MALVOLIO     Mätress Mary, om du värderar miladys gillande högre än något hån skall du inte giva medel till dessa vanor av oredligheter.  Hon skall få reda på det, av denna hennes hand.                                                          Exit
MARIA     Gå och fläkta öronen.  [120]
SIR ANDREW     Det var ett lika gott värv som att dricka då man är hungrig att utmana honom på egen mark och sedan att bryta sitt löfte till honom, och göra honom till narr.
SIR TOBY     Gör'et, riddare.  Jag skall skriva dig denna utmaning, eller så skall jag framföra din indignation till honom muntligen.  [125]
MARIA     Söta Sir Toby, stilla dig för i natt.  Sedan ynglingen från Greven i dag var med milady är hon i mycken oro.  Och vad gäller Monsieur Malvolio, lämna mig ensam med honom.  Om jag inte lurar honom på en lösen och skapar för honom en gemensam förnöjelse,  [130]
då skall ni tro jag ej har vett nog att ligga rak i min egen säng.  Jag vet att jag kan det.
SIR TOBY     Fängsla oss, fängsla oss, säg någonting om honom.
MARIA     Guds Moder, sir, ibland så är han lite av en puritan.  [135]
SIR ANDREW     Åh, om jag hade trott det hade jag tagit min käpp till honom som en hund.
SIR TOBY     Vadan nu, för att vara puritan?  Av vilken utomordentlig anledning, käre riddare.
SIR ANDREW     Jag har ingen utomordentlig anledning för'et, men jag har en anledning som är god nog.  [140]
MARIA     Djäv'len puritan som han är, eller något mer konstant än en opportunist, en åsna i affekt som imiterar statsmän ur minnet och bok förutan och yttrar sig i repetition därav i väldiga inlindningar ;  bäst övertygar han sig själv, så fullproppad, som han tycker sig, av ypperlighet, att det är hans trosgrund att alla som på honom ser därmed älskar honom ;  och i denna last hos honom skall  [145]
min hämnd finna sig märkbart förorsaka sin verkan.
SIR TOBY     Vad tänker du då välan göra?
MARIA     Jag skall låta några obskyra kärleksepistlar falla på hans väg, vari med färgen på hans skägg, hans bens skapnad, stegen i hans gång, hans ögas uttryck,  [150]
och av hans panna, och hy, han skall finna sig vara högeligen med känsla framställd.  Jag kan skriva riktigt likt milady er niece ;  i ett bortglömt ärende kan vi knappt se åtskillnad på våra handstilar.  [155]
SIR TOBY     Lysande, det luktar påhittigheter.
SIR ANDREW     Jag har'et i näsan tillika.
SIR TOBY     Han skall tro av de brev som du ämnar att lämna att de kommer från min niece, och att hon därmed är förälskad i honom.  [160]
MARIA     Mitt syfte är i sanning en häst av denna färgen.
SIR ANDREW     Och din häst skulle nu göra honom till åsnan.
MARIA     Åsna tveklöst.
SIR ANDREW     Åh, det blir rent makalöst.  [165]
MARIA     Kunglig sport, det garanterar jag er.  Jag vet att min fysik skall verka för honom.  Jag skall medföra er två---och låta narren utgöra den tredje---där han skall finna brevet.  Observera hans uttydande av det.  Och denna natt, till sängs, och dröm om händelsen.  Farväl.                           Exit
SIR TOBY     God natt, Penthesileia.  [170]
SIR ANDREW     För mig, är hon en god piga.
SIR TOBY     Hon är en renrasig beagle, och en som avgudar mig.  Vad säger du om det?
SIR ANDREW     Jag var avgudad en gång i tiden, tillika.  [175]
SIR TOBY     Så låt oss då gå i säng, riddare.  Du måhända nödgas att sända efter mera pengar.
SIR ANDREW     Om jag ej åter kan vinna er niece, har jag ändå vänt ut och in på mina fickor.
SIR TOBY     Sänd efter pengar, riddare.  Om du ej haver henne i slutändan, är jag en gnäggande hästkrake.  [180]
SIR ANDREW     Om jag inte har det, är jag ej att lita på mera, tag det som du vill.
SIR TOBY     Seså, seså, jag skall gå och elda på lite sektvin, det är alltför sent att gå till sängs nu.  Kom riddare, kom riddare.  [185]
                                                                                                     De går ut

~*~

~*~

I en Kammare i Hertigpalatset (A Room in the Duke's Palace)

2.4     In träder Hertigen, Viola som Cesario, Curio, och övriga

ORSINO     
Spela upp till musik.  Så goder morgon, vänner.
Så gode Cesario, blott detta stycke sång,
Denna gamla och groteska sång som vi hörde igår sent omsider.
Det syntes mig den lindrade min passion mycket,
Mer än lätta melodier och tider i åminne  [5]
Av dessa de livliga och friska yrväderstider.
Seså, blott en vers.
CURIO     Han är inte här, att behaga lorden, som den skulle sjunga.
ORSINO     Vem var det?  [10]
CURIO     Feste gycklaren, milord, en narr som milady Olivias fader fann mycket nöje i.  Han är någonstans i huset.
ORSINO     
Sök rätt på honom, och spela melodin under tiden.                                                                            Exit Curio
                          Musiken spelar
(Till Viola) Kom hitåt, pojke.  Om du någonsin skall älska,
I den sköna smärtan av det minns då mig ;  [15]
För sådan som jag är, är alla sanna älskande,
Nyckfull och sprallig i alla känslor vad övrigt är
Förutom i den konstanta bilden av det väsen
Som är älskat.  Hur gillar du den melodin?
VIOLA
Den ger ett väldigt eko till det högsäte  [20]
Där kärleken har sin tron.
ORSINO                                  Du talar ju mästerligt.
Mitt liv sätter jag på't, dock ung som du är ditt öga
Haver dröjt vid någon gunst som det älskar.
Haver det inte, pojke?
VIOLA                                      En smula, i er tjänst.
ORSINO     
Vad för slags kvinna är det?
VIOLA                                      Med din hy.  [25]
ORSINO     
Hon är inte värd dig då.  Vilken ålder, på min heder?
VIOLA     Kring er ålder, milord.
ORSINO     
För gammal, vid himmelen.  Låt kvinnan fortsatt taga
En äldre än henne själv.  Så finner hon sig med honom ;
Så svänger hennes inflytande i jämn nivå med hennes makes hjärta.  [30]
För, pojke, hurän vi må lovsjunga oss själva,
Är våran smak mer nyckfull och svag,
Mer längtande, vacklande, hellre försutten och tärd,
Än kvinnornas är.
VIOLA                                       Jag tycker bra om det, milord.
ORSINO     
Så låt då din käresta vara yngre än du själv är,  [35]
Eller så kan ej din tillgivenhet hålla dina böjelser ;
Ty kvinnor är som rosor, vars fagra blomma
En gång förevisats, nedhänger dock samma timma.
VIOLA     
Ja så är de.  Ack att de är så komplexa :
Att dö även då de till perfektion utväxa.  [40]
                                   In träder Curio och Feste, clownen
ORSINO (till Feste)
O min vän, seså, sången som vi hörde igår.
Märk väl, Cesario, den är gammal och ordinär.
De ungmör, och de stickerskor uti solen,
Och de fria jungfrur som väver sin tråd med ben,
Plägar att den kväda. Den är en simpel sanning,  [45]
Och kurtiserar med kärlekens oskuldsfullhet,
Liksom gammal ålder.
FESTE     Är du redo, sir?
ORSINO     Jag beder dig, sjung.
                               Musik

FESTE (sjunger)
Gå bort, gå bort döden,  [50]
     Och i sorgsen cypress låt mig nedläggas.
Fly bort, fly bort anden,
     Av en skön grym jungfru jag neddräptes.
Min svepning av vitt, helt betungad av idegran,
     O förbered den.  [55]
Min skiljeväg i döden ingen så sann
     Har delat den.

Inte en blomma, inte en blomma av de söta
     Uppå min svarta kista låt där beströs.
Ej ens en vän, ej ens en vän som bemöta  [60]
     Mitt stackars lik, där mina ben sedan nedkörs.
Ettusen tusen suckar att bevara,
     Lägg mig Ack där
Den sorgsna sanna älskande aldrig finner mitt gravvalv,
     Att begråta här.  [65]
HERTIGEN (överräcker pengar)     Där är för dina ansträngningar.
FESTE     Ingen ansträngning, sir.  Jag finner ett nöje i att sjunga, sir.
ORSINO     Jag betalar för ditt nöje då.
FESTE     I sanning, sir, och nöjet skall betalas, vid ett tillfälle eller annat.  [70]
ORSINO     Giv mig nu tillåtelse att åter gå.
FESTE     Låt den melankoliske guden nu bevara dig, och skräddaren göra dig din midjejacka av variabel taft, för ditt sinne skiner som opalen.  Jag skulle skicka män med sådan trofasthet till havs, på det att deras ärende skulle vara alltet, och deras intentioner överallt,  [75]
för det är vad som alltid gör en god sjöfärd utav intet.  Farväl.                                                              Exit
ORSINO     
Låt alla andra giva plats :               Curio och de övriga går ut
                                                       Än en gång, Cesario,
Gack till denna fjärran suveräna grymhet.
Förtälj henne min kärlek, mer ädel än denna världen,  [80]
Skatter och ej storleken på jordmarkerna.
De delar som lyckan haver tilldelat henne
Säg henne jag håller av dem lika glatt som lyckan ;
Men det är detta mirakel och drottningen bland pärlor
Som naturen utstyr henne i som attrahera min själ.  [85]
VIOLA
Men om hon inte kan älska er, sir?
ORSINO
Jag kan ej med detta svar mig nöja.
VIOLA                                  Men det måste du, i sanning.
Säg att någon dam, som törhända där finnes,
Haver för din kärlek en lika stor hjärtesmärta
Som du har för Olivia.  Du kan inte älska henne.  [90]
Du säger henne det.  Måste då inte hon ock bli besvarad?
ORSINO     Ingen kvinnas sidor
Kan bida klappandet av en sådan stark passion
Som kärleken nu skänker mitt hjärta ;  inget kvinnohjärta
Så stort, att det rymmer så mycket.  De saknar undertrycket.  [95]
Ack, deras kärlek kan därför kallas aptit,
Ingen rörelse i levern, blott i gommen,
Som lider av frosseri, övermättnad, och vämjelse.
Men min är alltjämt lika hungrig som havet,
Och kan förtära lika mycket.  Gör ingen jämförelse  [100]
Med den kärlek som en kvinna kan hysa för mig
Och den som bero på Olivia.
VIOLA     Ay, men jag vet---
ORSINO     Vad vet väl du?
VIOLA
Alltför väl om kvinnors kärlek som på männen bero.  [105]
På min heder, de är i hjärtat lika sanna som vi är.
Min fader fick en dotter som älskade en man
Om det så föll sig, kanhända, vore jag kvinna
Skulle jag ock ers nåd.
ORSINO                                   Och vilken är hennes historia?
VIOLA     
En blank, milord.  Hon berättade aldrig om sin kärlek, [110]
Utan lät så fördoldheten, likt en mask i blomknoppen,
Livnära sig på hennes rosenkind.  Hon försmäktade i tanken,
Och med denna gulgröna melankoli
Satte hon sig likt tålamodet uppå ett monument,
Leende åt sorgen.  Var inte detta kärlek sannerligen?  [115]
Vi män må kanske säga mer, svära mer, men sannerligen
Våra uppvisningar är mer än den rena viljan ;  för vi bedyrar än
Mycket i våra löften, men lite i kärleken.
ORSINO     
Men dog då din syster av sin kärlek, min pojke?
VIOLA
Jag är alla döttrarna av min faders hus,  [120]
Och alla bröderna tillika ;  ändock vet jag det inte.
Sir, skall jag till denna dam?
ORSINO                                              Ay, det är temat,
Till henne i en hast.  Giv henne denna juvel.  Säg henne
Min kärlek ej kan ge vika, bida tills något förnekande.
                                                      De går ut genom skilda dörrar

~*~

~*~

I Olivias Trädgård (Olivia’s Garden)

2.5     In träder Sir Toby, Sir Andrew, och Fabian

SIR TOBY     Seså gå ej din väg, Signor Fabian.
FABIAN     Nay, jag kommer.  Om jag så förlorar ett grand på denna lek låt då koka mig till döds i ren melankoli.
SIR TOBY     Skulle du ej bli glad över att få se denna gnidiga lumpna fårtjyven märkbart få uppleva skam?  [5]
FABIAN     Jag skulle jubla, karl.  Du vet att han bortförde mig från miladys ynnest på grund utav en björnhetsning här.
SIR TOBY     För att förarga honom skall vi använda denna björn igen, och vi skall narra honom gul och blå,
skall vi ej det, Sir Andrew?  [10]
SIR ANDREW     Om vi icke gör det, är det vårt livs största skam.
                                    In träder Maria med ett brev
SIR TOBY     Här kommer den lilla boven.  Hur är det nu, mitt Indiska guld?
MARIA     Gack nu alla ni tre in i buxbomhäcken.  Malvolio kommer nedför denna gång.  Han har varit där borta i solen och tränat på uppförande med sin egen skugga  [15]
denna halvtimma.  Observera honom, för all spekärleks skull, ty jag vet att detta brevet skall göra honom till en grubblande idiot.  Göm er tätt samman, i allt gycklandes namn!  [20]
                 Männen gömmer sig. Maria framlägger brevet
Ligg nu där, för här kommer forellen som måste fångas med hjälp utav bete av smicker.                                                   Exit
                                      In träder Malvolio
MALVOLIO     Det är blott ödet, allt är ödet.  Maria sade mig en gång att hon faktiskt rördes av mig, och jag har hört henne själv komma ganska så nära det, att om hon så önskade skulle det vara en av min hy.  Dessutom, behandlar hon mig med en mer upphöjd respekt än någon annan  [25]  av hennes följe.  Vad skall jag tro om'et?
SIR TOBY     Här har vi en förmäten skurk.
FABIAN     Åh, stilla!  Grubblerierna gör honom till en sällsynt kalkontupp---se så han hoppar kvickt under sina sinnrika plymer!  [30]
SIR ANDREW     Skymf, jag kunde dock slå skurken.
SIR TOBY     Stilla, säger jag.
MALVOLIO     Att vara Greve Malvolio!
SIR TOBY     Åh, din skurk.
SIR ANDREW     Använd din pistol, använd din pistol. [35]
SIR TOBY     Stilla, stilla.
MALVOLIO     Det finns exempel på't :  Lady Strachey gifte sig med kammartjänaren.
SIR ANDREW     Fy på honom, Jezebel.
FABIAN     Åh stilla, nu är han djupt i tanken.  Se så fantasin stormar i honom.  [40]
MALVOLIO     Då han varit gift tre månader med henne, sittande i min ställning---
SIR TOBY     O om jag finge ett stenarmborst att träffa honom i ögat med!  
MALVOLIO     Kallande mina ämbetsmän runt mig, i min förgrenande sammetsdräkt, då jag nyss kommen ur min bäddsoffa där jag lämnat Olivia sovandes---  [45]
SIR TOBY     Eld och svavellågor!
FABIAN     Åh stilla dig, stilla dig.
MALVOLIO     Och sedan få höra om rikets stämningar och---efter en blygsam resa i det avseendet, säga dem jag vet min plats, som jag gör det skulle ock de sin---  [50]
att efterspörja min släkting Toby.
SIR TOBY     Kedjebultar och Bojor!
FABIAN     Åh stilla, stilla, stilla, nu, nu.  [55]
MALVOLIO     Sju av de mina med en underlydande begynner att för honom plädera.  Jag rynkar pannan under tiden, och måhända skruvar jag upp min klocka, eller leker med min---(rör vid sin kedja) någon stor juvel.  Toby träder in ;  och bockar där för mig.  [60]
SIR TOBY     Skall denna gynnare få leva?
FABIAN     Fastän vår tystnad drager oss på små vagnar, var ändock stilla.
MALVOLIO     Jag utsträcker min hand till honom sålunda, dämpar mitt sedvanliga leende med en sträng kontrollerad hälsning---  [65]
SIR TOBY     Och tager då icke Toby det med ett slag uppå din mun, då?
MALVOLIO     Säger 'Kusin Toby, mitt öde, som visade vägen till din niece, giver mig detta privilegium att tala'---
SIR TOBY     Vad, vad!  [70]
MALVOLIO     'Du måste sona din dryckenskap.'
SIR TOBY     Försvinn, knöl.
FABIAN     Nay, tålamod, eller så skall vi skada planens mönster.
MALVOLIO     'Dessutom, så bortslösar du din egen tids skatt med en narraktig riddare'---  [75]
SIR ANDREW     Det är jag, jag försäkrar eder.
MALVOLIO     'En Sir Andrew.'
SIR ANDREW     Jag visste det var jag, ty mången kallar mig för narr.
MALVOLIO (ser brevet)     Vilket förvärv har vi väl här? [80]
FABIAN     Nu är morkullan nära sin snara.
SIR TOBY     Åh stilla, och intima stämningars anda skall hålla högläsning för honom.
MALVOLIO (tar upp brevet)     På mitt eget liv, detta är miladys handstil.  Det här är hennes egna c'n, hennes u'n,
och hennes t'n, och sålunda skriver hon sina stora P'n.  Det är obestridligen hennes handstil.  [85]
SIR ANDREW     Hennes c'n, hennes u'n, och hennes t'n?  Vadan detta?
MALVOLIO (läser)     'Till den okände älskade, detta, och mina välgångsönskningar.'  Hennes egna fraser!  (Öppnar brevet)  Med ditt tillstånd, vax---  [90]  
mjukt, och stämpeln hennes Lucretia, med vilken hon brukar att försegla---det är milady.  
Till vem kan detta då vara?
FABIAN     Detta fångar honom säkert, med lever och allt.
MALVOLIO     'Jupiter vet att jag älskar,  [95]
                                     Men vem då?
                                Rör sig gör ej läppar,
                        Ingen människa skall det veta få.'
'Ingen människa skall det veta få.'  Vad kommer efter det?  Ändrad rytm. 'Ingen människa skall det veta få.'  Om detta skulle vara du, Malvolio?  [100]
SIR TOBY     Vid Guds Moder, häng dig, din grävling.
MALVOLIO    
                               'Jag må befalla den som jag åtrår,
                               Men i tysthet som Lucretias kniv
        Med blodlösa slag mitt hjärta stelnar och ej slår. [105]
                                M.O.A.I. rör då vid mitt liv.'
FABIAN     En bombastisk gåta.
SIR TOBY     Excellent piga, säger jag.
MALVOLIO     'M.O.A.I. rör då vid mitt liv.'  Nay, men först låt mig se, låt mig se, låt mig se.  [110]
FABIAN     Vilken förgiftad maträtt hon väl berett honom!
SIR TOBY     Och med vilken flygfärdighet tornfalken noterar den!
MALVOLIO     'Jag må befalla den som jag åtrår.'  Ja, hon må befalla mig.  Jag tjänar henne, för mig är hon milady.  
Ja, detta är uppenbart för all konventionell fattningsförmåga.  Det finns inget hinder i detta.  Och slutet---om vad skall denna alfabetiska framställning  [115]
vara ett varsel?  Om jag kunde få det att påminna mig något om mig.  Dämpat---'M.O.A.I.'
SIR TOBY     O ay, hitta du på det, han är nu ute på det gamla spåret.
FABIAN     Stövaren kommer att yla på't på grund av allt det här, fastän det må stinka likt en räv.  [120]
MALVOLIO      'M.'  Malvolio---'M'---ja men, på det begynner mitt namn.
FABIAN     Sade jag väl då inte att han skulle lista ut det?  Hundrackan är förträfflig på klander.  [125]
MALVOLIO     'M.'  Men sedan så finns där ingen konsonans med den därpå.  Som får utstå prövning.  'A' borde följa, men 'O' gör det.
FABIAN     Och med 'O' skall det avslutas, hoppas jag.
SIR TOBY     Ay, eller så skall jag bruka knölpåken på honom, och få honom att utskrika 'O'!
MALVOLIO     Och sedan kommer 'I' sist där bak.  [130]
FABIAN     Ay, om du hade några ögon i din nacke skulle du se mer förtal vid dina hälar än ödets rikedomar framför dig.  [135]
MALVOLIO      'M.O.A.I.'  Denna simulering är ej som den tidigare ;  och ändock för att kuva detta ett slag,
skulle det böja sig för mig, ty var och en av dessa bokstäver finns i mitt namn.  Dämpat, följer nu här prosan :  'Om detta
faller i dina händer, låt tankarna begrunda.  I mina stjärnor är jag ovan dig, men räds icke storheten.  Några föds stora, andra uppnår storheten, och åter andra får storhet  [140]  längs deras väg.  Edra öden öppna deras händer, låt ditt blod och din ande omfamna dem, och för att härda dig själv för det som du sannolikt bliva, ömsa ditt enkla skinn, och uppträd med fräschör.  Stå på motsatt sida om en släkting, tvär med tjänarna.  Låt din tunga ge ämbetets argument en genklang ;  försätt dig själv i egenhetens konst.  [145]
Sålunda råder hon dig hon som suckar för dig.  Minns vem som berömde dig för dina gula strumpor, och önskade att se dig helt i korsade strumpeband.  Jag säger minns, seså, du är välbärgad om du så önskar att vara det ;  om inte, låt mig se dig som uppassare fortsatt,  [150]
tjänarnas vän, och ej värdig att röra vid Fortunas fingrar.  Farväl.
Hon som vilja omändra tjänsten med dig,
                                                        Den Lyckligt Lottade-Olyckliga.'
Dagsljus och slagfält upptäcka ej mer.  Detta äro öppet.  Jag skall vara stolt, jag skall läsa kloka författares böcker, [155]
jag skall förbluffa Sir Toby, jag skall tvätta bort grova bekantskaper, jag skall till var punkt i mönstret vara mannen.  Jag narrar nu ej mig själv, att låta fantasin avtrubba mig ;  för varje skäl väcker detta, att milady älskar mig.  Hon berömde där mina gula strumpor nyligen, hon lovordade mitt ben, som var med kors strumpeband,  [160]  och i detta manifesterar hon sig i min kärlek, och med ett slags åläggande driver hon mig till dessa vanor som hon gillar.  Jag tackar mina stjärnor, jag är lycklig.  Jag skall vara sällsam, ståndaktig,  i gula strumpor, och korsade strumpeband, även i snabbheten att taga dem på.  Jupiter och mina stjärnor vare tackad. [165] 

Här är ännu ett postscriptum.  'Du kan inte ens välja bort att veta vem jag är.  Om du överväger min kärlek, låt det skymta i ditt leende, dina leenden bekommer dig väl.  Le därför fortsatt i mitt sällskap, min söta kära, jag beder dig.'  Jupiter, jag tackar dig.  [170]
Jag skall le, jag skall göra allt det som du vill ha av mig.
                                                                                               Exit
                         Sir Toby, Sir Andrew, och Fabian kommer fram från gömstället
FABIAN     Jag tänker inte skänka min andel i denna lek ens för en pension från tusen personer att utbetalas av Monarken.
SIR TOBY     Jag kunde gifta mig med pigan för detta konstgrepp.  [175]
SIR ANDREW     Det kunde jag, tillika.
SIR TOBY     Och ej fråga efter annan hemgift av henne mer än ännu ett dylikt spratt.
                                    In träder Maria
SIR ANDREW     Inte jag heller.
FABIAN     Här kommer min ädla trutfångare.  [180]
SIR TOBY (till Maria)     Vill du sätta din fot över min hals?
SIR ANDREW (till Maria)     Och på min också?
SIR TOBY (till Maria)     Skall jag bortspela min frihet på trippeltärning, och bliva din slav.
SIR ANDREW (till Maria)     På min heder, och jag också? [185]
SIR TOBY (till Maria)     Nej men, du haver försatt honom inuti en sådan dröm att då bilden av den lämnat honom,
måtte han bliva galen.
MARIA     Nay, men väl sagt, fungerar det på honom?
SIR TOBY     Likt aqua vitae för en barnmorska.  [190]
MARIA     Om ni då vill se frukterna av vår lek, märk väl hans första inträdande vid milady.  Han kommer att komma till henne i gula strumpor, och det är en färg som hon avskyr, och korsade strumpeband, ett mode som hon föraktar ;  och han kommer att le mot henne, vilket vid det laget kommer synas så olämpligt för hennes lynne,  [195] beroende av en melankoli som hon är, att han inte kan annat än anses som en anmärkningsvärd ringaktning.  Om ni vill se det, följ med mig.
SIR TOBY     Till Tartarernas portar, du högst förträffliga snillrika djävul.  [200]
SIR ANDREW     Jag är en som slår följe, tillika.                                                                                                        De går ut


William Shakespeare 1601

LPWJ svensk version 26,28,28-30/01 - 01-03,04-05/02/10

~*~

~*~

Trettondagsafton: Introduktion (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1050550

Trettondagsafton: Akt I:V (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1062195

Trettondagsafton: 2.1 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1062707

Trettondagsafton: 2.2 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1063290

Trettondagsafton: 2.3 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1064700

Trettondagsafton: 2.4 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1067388

Trettondagsafton: 2.5 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1069015