~*~

I Olivias Trädgård (Olivia’s Garden)

3.4     In träder Olivia och Maria

OLIVIA (åsido)
Jag har skickat bud efter honom, han säger att han skall komma.
Hur skall jag förnöja honom?  Vad skänka honom?
För ungdom är köpt oftare än den tigges eller lånas.
Jag talar alltför högt.
(Till Maria)  Var befinner sig Malvolio?  Han är vemodig och hövlig,  [5]
Och passar väl som tjänare av min levnadslott.
Vart är Malvolio?
MARIA     Han kommer, frun, men är på ytterst märkligt humör.  Han är säkerligen besatt, frun.
OLIVIA     
Vadan, vad felas honom då?  Yrar han och gormar?  [10]
MARIA     Nej, frun, han gör intet annat än ler.  Hennes nåd
gör nog bäst i att ha vakt nära bredvid sig om han kommer,
sannerligen är den mannen helt fördärvad i sitt vett.
OLIVIA
Gå att kalla honom hit.                                             Exit Maria
                                        Jag är galen som han är likaså,
Om vemodets och glädjens galenskap är likvärdiga två. [15]
                   In träder Malvolio, med korsade strumpeband 
                   och gula strumpor, med Maria
Hur är det nu, Malvolio?
MALVOLIO     Sköna dam, åhå, åhå!
OLIVIA
Småler du?  Jag eftersände dig för en sak av vemodhet.
MALVOLIO     Vemodig, milady?  Jag kunde haft vemod.  Detta ger en viss blodsobstruktion, dessa korsade strumpeband, men än sedan?  Om det behagar en annans blick, så säger ock jag  [20]
som sonetten så sant säger, 'Behaga en annan, och behaga dem alla'.
[OLIVIA]
Vadan, hur understår du dig, karl?  Vad felas egentligen dig?
MALVOLIO     Intet svart i mitt sinn', dock gult i mina ben.  Det landade i hans hand, och order skall verkställas.  
Jag tror vi båda känner denna sköna romarhand.  [25]
OLIVIA
Önskar du gå till sängs, Malvolio?
MALVOLIO (kysser sin hand)     Till sängs?  'Ay, käresta, och jag skall komma till dig.'
OLIVIA     Gud hjälpe dig.  Varför flinar du så, och kysser din egen hand så ofta?  [30]
MARIA     Hur står det till, Malvolio?
MALVOLIO     På din begäran?---ja, näktergalar svarar kajor.
MARIA     Varför uppträder du då med denna löjeväckande uppstudsighet inför milady?  [35]
MALVOLIO     'Var icke räddhågsen för storheten'---det var väl skrivet.
OLIVIA     Vad menar du då med detta, Malvolio?
MALVOLIO     'Några föds stora'---
OLIVIA     Ha?  [40]
MALVOLIO     'Andra uppnår storheten'---
OLIVIA     Vad säger du?
MALVOLIO     'Och åter andra får storhet längs deras väg.'
OLIVIA     Himmelen återbörda dig.
MALVOLIO     'Minns vem som berömde dig för dina gula strumpor'---  [45]
OLIVIA     'Dina gula strumpor'?
MALVOLIO     'Och önskade att se dig helt i korsade strumpeband.'
OLIVIA     'Korsade strumpeband'?
MALVOLIO     'Seså, du är välbärgad, om du så önskar att vara det.'  [50]
OLIVIA     Är jag välbärgad?
MALVOLIO     'Om inte, låt mig se dig som uppassare fortsatt.'
OLIVIA     Ja men, detta är ju rena midsommardårskapen.
                        In träder en Betjänt
BETJÄNT     Frun, den unge gentlemannen från Greve Orsino har återvänt.  [55]
Jag kunde näppeligen bedja honom komma tillbaks igen.  Han åtföljer Ers nåds gottfinnande.
OLIVIA     Jag går till honom.                               Exit Betjänten
Goda Maria, låt någon se till denna människa.  Var är då min kusin Toby?  Låt några ur mitt manskap  [60]
se till honom speciellt, jag skulle giva halva min hemgift om han ej kom bort sig.            Olivia och Maria går ut, vid skilda dörrar
MALVOLIO     Åh åhå, så du närmar dig nu?  Ingen värre än Sir Toby att se till mig.  Detta överensstämmer precis med brevet, hon sänder honom med vilje, på det att jag kan verka besvärlig mot honom, ty hon eggar mig till det i brevet.  [65]
'Ömsa ditt enkla skinn,' säger hon, 'stå på motsatt sida om en släkting, tvär med tjänarna, låt din tunga ge ämbetets argument en genklang, försätt dig själv i egenhetens konst', och visar följaktligen på vilket sätt detta skall ske, med ett vemodigt anlete,  [70]
vördnadsfull hållning, med ett stilla tal, som någon sir med gott anseende av hävd, och så vidare.  
Jag haver snärjt henne, men det är Jupiters verk, och Jupiter gör mig tacksam.  Och då hon gick iväg nu, 'låt någon se till denna människa'.  Människa!---inte 'Malvolio', eller efter min grad, utan 'människa'.  Välan, allting vidlåter samman att ej ett supglas  [75]
av skrupler, ej ens ett grand av skrupler, inget hinder, ingen tvivelaktig eller opålitlig omständighet---vad kunna sägas?---
intet som kan ske kan komma emellan mig och mitt hopps fulla framtidsperspektiv.  Välan, Jupiter, icke jag allena, är skaparen  [80]
av allt detta, och han är det som skall tackas.
                           In träder Sir Toby, Fabian, och Maria
SIR TOBY     Åt vilket håll finns han, för allt som är välsignat?  Om alla helvetets djävlar blev till små, och han var besatt av dem som Legio själv, skall jag ändock tala med honom.  [85]
FABIAN     Här är han, här är han.  (Till Malvolio)  Hur är det med dig, sir?  Hur är det med dig, karl?
MALVOLIO     Försvinn, jag förkastar er.  Låt mig vara i fred.  Försvinn.
MARIA     Skåden, hur ihåligt plågoanden talar ekande inom honom.  Sade jag ej det?  Sir Toby, milady ber  [90]
att du skall ta hand om honom.
MALVOLIO     Åhå, gör hon nu det?
SIR TOBY     Seså, seså.  Stilla, stilla, vi måste handskas varsamt med honom.  Låt mig allena.  Hur står det till, Malvolio?  [95]
Hur är det med dig?  Vadan, karl, förneka din djävul.  Beakta, han är mänsklighetens fiende.  
MALVOLIO     Vet du vad det är du säger?
MARIA     Gud bevars, om du talar illa om djävulen, hur det honom smärtar i själ och hjärta.  Gud give att han ej är förhäxad. [100]
FABIAN     Bär hans kastade vatten till den visa kvinnan.
MARIA     Guds Moder, det skall göras i morgon bittida, om jag lever.  Milady vill inte tappa bort honom för mer än jag kan förtälja.  
MALVOLIO     Hej du där, mätress?  [105]
MARIA     O Herre min skapare!
SIR TOBY     Jag ber dig håll nu tyst, det här är inte rätt sätt.  Ser du då inte att du upprör honom?  Lämna mig ensam med honom.
FABIAN     Inget annat sätt förutom med mjukhet, mjukt, mjukt.  Den onda anden är rå, och låter sig ej behandlas rått.  [110]
SIR TOBY     Vadan hej du där, min stolte tupp?  Hur mår du då, du kacklande?
MALVOLIO     Sir!
SIR TOBY     Ay, sladdertacka, kom med mig.  Vilken karl, det är inte gravitationens sak att spela kasta-körsbär mot Satan.  [115]
Häng honom, den fule koltramparen.
MARIA     Få honom att be sin kvällsbön.  Gode Sir Toby, få honom att be.
MALVOLIO     Min kvällsbön, rävhona?
MARIA     Nej, jag försäkrar dig, han vill ej höra om gudfruktighet.  [120]
MALVOLIO     Gå och häng er, allesammans.  Ni är lättfärdiga ytliga ting, jag är ej av ert element.  Ni skall få veta det säkrare hädanefter.                                          Exit
SIR TOBY     Är det möjligt?
FABIAN     Om detta spelades uppå en scen, ja då, skulle jag kunna fördöma det som en fiktion som var alltför osannolik.  [125]
SIR TOBY     Själva hans genialitet haver smittats av konstgreppet, karl.
MARIA     Nay, följ honom nu, på det att icke detta konstgrepp bliver luftburet och den förspestar.  [130]
FABIAN     Nåväl, vi skall göra honom verkligt galen.
MARIA     Huset blir då desto lugnare.
SIR TOBY     Kom nu, så vi får in honom i ett mörkt rum och där skall han bliva bunden.  Min niece är allaredan av den tron att han är galen.  Så vi kan fortgå enbart för vårt nöjes skull och hans botgöring som vår enkla  [135] förströelse, trött och andnupen, manar det oss att skona honom, vid vilken tidpunkt vi framlägger vårt konstgrepp inför domare och tronen av dig som en finnare av galna män.  Men si, men si.
                               In träder Sir Andrew med ett papper
FABIAN     Fler händelser på en Majmorgon.  [140]
SIR ANDREW     Här är utmaningen, läs den.  Jag försäkrar att det är vinäger och peppar i'n.
FABIAN     Är'en så festlig?
SIR ANDREW     Ay---är'en?  Jag garanterar honom.  Läs blott.
SIR TOBY     Giv den till mig.  [145]
     (Läser) 'Yngling, vadän du är, är du blott en gemen typ.'
FABIAN     Bra, och ridderligt.
SIR TOBY     'Undra ej, eller förundras i ditt stilla sinne över varför jag dig så kallar, ty jag giva dig icke anledningar därtill.'  [150]
FABIAN     En god rad, som håller dig ifrån lagens styrka.
SIR TOBY     'Du kommer så till Lady Olivia, och inför min syn tilltalar hon dig ömt ;  men din hals uttalar dock lögner, det är inte händelsen som jag utmanar dig för.'  [155]
FABIAN     Ytterst kortfattat, och med utomordentligt god sans (åsido)  - löst
SIR TOBY     'Jag skall ligga i bakhåll på din väg hem, om det vore din chans att mig där döda'---
FABIAN     Bra.  [160]
SIR TOBY     'Du mig dödar likt en skurk och en lymmel.'
FABIAN     Alltjämt så håller du dig på de osäkra motvindarnas sida av lagen---bra.
SIR TOBY     'Far nu väl, och Gud må ha förbarmande över en av våra själar.  Han visar kanhända barmhärtighet över min, men jag hyser bättre hopp än så, så se till dig själv. [165]
Din vän då du använde dig av honom, och din svurne fiende,
                                                                      Andrew Frosskind.'
Om detta brev ej rör på honom, kan ej heller hans ben det.  Jag skall giva det till honom.
MARIA     Du kanske kan få ett riktigt lämpligt tillfälle för'et.  Han samspråkar nu med milady om något, och kommer inom kort att avlägsna sig.  [170]
SIR TOBY     Gå, Sir Andrew.  Speja efter honom åt mig vid kanten av fruktträdgården liksom en ringmur.  Så snart som du någonsin honom skådar, drag, och som du drager svärd, svär något fasansfullt, för det tilldrar sig ofta att en hemsk svordom, med en skrytsam accent med skarpt  [175]
uttalad klang, förlänar manligheten mer bifall än någonsin själva kraftprovet skulle utröna.  Iväg.
SIR ANDREW     Nay, låt ni mig ensam sköta svärandet.        Exit  
SIR TOBY     Nu skall jag icke överlämna hans brev, ty den unge gentlemannens uppförande visar på att han är [180]
av god förmåga och uppfostran.  Hans ärende mellan milord och min niece bekräftar detsamma.  Därför skall detta brev, varandes så förträffligt ignorant, ej väcka någon fruktan i ynglingen.  Han skall finna att det kommer från en klantskalle.  Men, sir, jag skall överlämna hans utmaning  [185]
muntligen, uppsätta ikring Frosskind en framstående tapperhetsredogörelse, och driva denne gentleman---som jag vet att han i sina unga år är böjd att se det---till en mycket vidrig uppfattning om hans raseri, skicklighet, ilska, och våldsamhet.  [190]
Detta kommer att i sådan hög grad skrämma dem bägge två att de dödar varandra blott med en blick, som vore de en basilisk.
                    In träder Olivia, och Viola som Cesario
FABIAN     Här kommer han nu med din niece.  Giv dem plats tills han tager sitt avsked, och sålunda strax efter honom.
SIR TOBY     Jag skall då begrunda under tiden något slags otäckt meddelande som utmaning.  [195]
                                                        Sir Toby, Fabian, och Maria går ut
OLIVIA     
Jag har förtäljt alltför mycket till ett hjärta utav sten,
Och utlagt min värdighet tillika oförsiktigt.
Där finnes något inom mig som tillrättavisar misstaget,
Men ett sådant styvsint potent misstag det ändå är  [200]
Att det blott gäckar all klander.
VIOLA                                                Med samma beteende
Som din passion uttrycker min herre sina ledsamheter nedtrycker.
OLIVIA (överräcker ett smycke)
Här, bär detta juvelsmycke för mig, det är mitt porträtt---
Förvägra det ej, det haver ej tunga som dig besvärar---
Och jag bönfaller dig att komma åter i morgon.  [205]
Vad kan du då av mig begära som jag skall dig förneka,
Att värdighet, förskonad, kan giva då du begär det?
VIOLA     
Intet utom detta :  din sanna kärlek för min herre.
OLIVIA
Hur på min värdighet kan jag skänka honom detta
Vilket jag dig har förlänat?
VIOLA
                                                Jag skall dig åter giva fri.  [210]
OLIVIA
Nåväl, kom åter i morgon. Far nu väl.
En plågoande som ni kan till helvetet nedbringa min själ.                                                     Exit
                           In träder Sir Toby och Fabian
SIR TOBY     Gentleman, Gud bevare eder.
VIOLA     Och er, sir.
SIR TOBY     Det försvar som ni äger, begagna er av'et.  Av vilken natur de överträdelser är som ni haver  [215]
begått mot honom, vet jag icke, men den som ligger i ert försåt, full av avsky, ute efter blod som jägaren, åtföljer er vid randen av fruktträdgården.  Stoppa ned er värja,
var i förberedelserna nu kvick, ty er angripare är rask, skicklig, och livsfarlig.  [220]
VIOLA     Du misstar dig, sir, säkerligen så haver ingen man någon dispyt med mig.  Min hågkomsts vy är fri och klar utan någon bild av förolämpning mot någon människa.
SIR TOBY     Du kommer att finna det vara annorledes, det försäkrar jag dig.  Således, om du skattar ditt liv till något av värde, begagna dig av ditt försvar, [225]
ty din motståndare haver i sig vad som ungdomlighet, styrka, skicklighet, och vrede kan
utrusta en människa med.
VIOLA     Jag ber er, sir, vad är han?
SIR TOBY     Han är en riddare dubbad med dragen värja och i salongerna omtänksamheten själv, men en djävul i privata gräl.  Själar och kroppar haver han  [230]
skilt åt trefalt, och hans brinnande glöd är för närvarande så obeveklig att upprättelsen endast kan bli den genom dödskvalen och graven.  Fraterniserande är hans ord, ge't eller ta't.  
VIOLA     Jag skall återvända till huset och önska ännu ett rådslag med milady.  Jag är ingen stridsman.  Jag har hört om den typen av män som startar dispyter med  [235]
andra med vilje, att prova deras mod.  Troligtvis är detta en man av detta underliga  skrå.  
SIR TOBY     Nej, sir.  Hans indignation härstammar från en ytterst habil oförrätt, så sätt du därför fart, och  [240]  giv honom vad han önskar.  Tillbaks till huset skall du inte såvida du inte försöker det med mig med vilket du lika säkert kan svara honom.  
Gå därför på, eller avkläd ditt fasta svärd naket, för inblanda dig det måste du tvunget, det är sant och visst, eller avsvärja dig att bära järnvapen kring din person. [245]
VIOLA     Detta är lika ociviliserat som besynnerligt.  Jag bönfaller dig att göra mig denna höviska tjänst, för att veta av riddaren vilken min oförrätt mot honom är.  Det är något genom min försumlighet, intet av vilje.  [250]
SIR TOBY     Jag skall utföra detta.  Signor Fabian, stanna du här vid denne gentlemans sida tills jag har återvänt.  Exit
VIOLA     Jag ber dig, sir, vet du då något om denna saken?
FABIAN     Jag vet att riddaren är uppretad över dig rent av till en dödlig utgång av tvisten, men ej vidare omständigheter kring det.  [255]
VIOLA     Jag bönfaller dig, vilken sorts man är han?
FABIAN     Intet som det underbara löftet som man utläsa av hans yttre skepnad då du sannolikt skall finna prov på hans mod.  Han är i sanning, sir, den mest skicklige, blodtörstige, och livsfarlige motståndare som du någonsin kunde ha hittat någonstans i  hela Illyrien.  [260]
Vill du då gå till honom, jag skall sluta fred med honom åt dig om jag kan.
VIOLA     Jag skall vara dig i tacksamhet förbunden för'et.  Jag är en som hellre går tillsammans med Sir Präst än Sir Riddare---jag bryr mig ej så mycket om vem som vet om mitt kurage.  [265]
                                                                                              [De går ut]
                        In träder Sir Toby och Sir Andrew
SIR TOBY     Jo, människa, han är en riktig djävul, jag har då aldrig tidigare sett någon som så liknar en ragata.  Jag hade ett utfall med honom, värja, dolk, och allt, och han satte mig fast med en sådan dödsbringande rörelse att det är ofrånkomligt, och vid besvarandet, betalar han tillbaks igen lika säkert som dina fötter slår i marken som du trampar.  De säger att han var fäktare på Sophy.  [270]
SIR ANDREW     Syffe på't, jag beblandar mig icke med honom.
SIR TOBY     Ay, men han blir nog nu ej lugnad, Fabian kan knappt hålla honom kvar där borta.
SIR ANDREW     Pesten på't, om jag så vetat han vore tapperheten själv och så klurig i fäktning hade jag  [275]
sett honom förkastad hellre än att jag hade utmanat honom.  Låt honom låta saken bero och jag skall skänka honom min häst, grå Capulet.  
SIR TOBY     Jag skall framföra detta.  Stå du kvar här, och spela nu med riktigt bra för'et---detta skall nog få sin ände utan själafördärv.  [280]
(Åsido)  Vid Heliga Guds Moder, jag skall rida din häst lika väl som jag nu rider dig.
                        In träder Fabian, och Viola som Cesario
[Åsido till Fabian]  Jag har hans häst att korta grälet med, jag har nu övertalat honom att ynglingen är en demon.
FABIAN (åsido till Sir Toby)     Han har inbillats ohyggligt om honom likaså, och är andfådd och blek som vore en björn i hans bakhasor.  [285]
SIR TOBY (till Viola)     Det går ej att råda bot på, sir, han skall strida med dig för sakens skull.  Guds Moder, han haver nu bättre tid att betänka sig om sitt gräl, och han finner det nu knappt värt att tala om.  Drag därför svärd för att stödja hans ed, han bedyrar att han er  [290]
ej kommer att skada.
VIOLA (åsido)     Käre Gud skydda mig.  Det minsta lilla skulle nu få mig att förtälja hur mycket jag lider brist på som man.  
FABIAN (till Sir Andrew)     Ge vika om du ser honom rasande.  [295]
SIR TOBY     Seså, Sir Andrew, det går ej att råda bot på, gentlemannen vill för sin hederssak hava en dust med dig,
han kan ej duellen undvika, men har lovat mig, som gentleman och soldat, att du ej skall komma till skada.  Kom nu, sätt igång me't.  [300]
SIR ANDREW     Gode Gud att han håller sitt löfte.
                In träder Antonio
VIOLA     
Jag försäkrar er dock att det är mot min vilja.
                Sir Andrew och Viola drar sina svärd
ANTONIO (dragande sitt svärd, till Sir Andrew)
Sätt nu upp ditt svärd.  Om denne unge gentleman
Har skapat förtrytelse, tar jag på mig felet.
Om du förolämpar honom, utmanar jag således dig.  [305]
SIR TOBY     Ni, sir?  Ja men, vad är ni då?
ANTONIO     
En, sir, som för sin kärlek vågar att göra än mer
Än du haver hört honom skryta för dig att han skall.
SIR TOBY (dragande sitt svärd)     Nay, om du vore en begravningsentreprenör, står jag på din sida.  [310]
               In träder Konstaplar
FABIAN     Åh, gode Sir Toby, hejda dig.  Här kommer nu konstaplar.
SIR TOBY (till Antonio)     Jag skall ta itu med dig en annan gång.
VIOLA (till Sir Andrew)     Jag ber dig, sir, var god och sätt upp ditt svärd.
SIR ANDREW     Vid Guds Moder visst skall jag det, sir, och för det jag lovade dig skall jag visa mig vara lika god som mitt ord.  [315]
Han skall bära dig lätt, och tömmarna väl.
                     Sir Andrew och Viola höjer sina svärd
FÖRSTE KONSTAPEL     Detta är mannen, gör din plikt.
ANDRE KONSTAPEL     Antonio, jag arresterar er på begäran av Greve Orsino.  [320]
ANTONIO     Ni tar dock miste på mig, sir.
FÖRSTE KONSTAPEL
Nej, sir, icke en jota.  Jag känner väl till din tjänstgöring,
Ehuru du nu ej har sjömansmössa på ditt huvud.
(Till Andre Konstapeln)  För iväg honom, han vet om att jag känner till honom väl.
ANTONIO
Jag måste åtlyda. (Till Viola)  Detta kom då jag sökte upp dig.  [325]
Men det går ej att råda bot på, jag skall svara för det.
Vad tänker du väl göra nu då jag nödgas att
Tvunget be dig om min börs?  Det smärtar mig
Mycket mer för det jag ej kan göra för dig
Än det som vederfaras mig.  Du står i häpnad,  [330]
Men finn i ditt lugn din tröst.
ANDRE KONSTAPEL          Kom, sir, iväg.
ANTONIO (till Viola)
Jag måste besvärja dig om en del av dessa penningar.
VIOLA     Vilka penningar, sir?
För den tydliga vänlighet som du visat mig här,
Och delvis föranlett av ditt nuvarande klammeri,  [335]
Från min smala och låga förmåga
Skall jag låna dig något.  Det jag har är inte mycket.
Jag skall dela det förhandenvarande med dig.
Håll stilla, (överräcker pengar)  där är mitt halva penningskrin.
ANTONIO                                      Skall du förneka mig nu?
Är det då möjligt att mina förtjänster till dig  [340]
Kan sakna övertygelse?  Fresta nu ej min bedrövelse,
På det att det icke gör mig till en sådan osund man
Att jag läxar upp dig för all denna välvilja
Som jag har hyst för dig.
VIOLA                                Jag känner inte till någon,
Ej heller känner jag igen din röst, eller utseende.  [345]
Jag föraktar otack mer hos en man
Än lögner, fåfänga, babblande dryckenskap,
Eller någonsomhelst brist eller last vars starka fördärvelse
Bebor vårt svaga blod.
ANTONIO                           O himlarna själva!
ANDRE KONSTAPEL     Kom nu, sir, jag ber er att gå. [350]
ANTONIO
Låt mig först tala en stund.  Denne yngling som ni ser här
Ryckte jag ut halvvägs in i dödens käftar,
Bistod honom med renhetens kärlek,
Och till denna sinnesbild, som det tycktes mig var utlovad
Högst vördnadsvärd, var min hängivenhet.  [355]
FÖRSTE KONSTAPEL     
Vad betyder då det för oss?  Tiden flyter förbi, och iväg.
ANTONIO
Men ack, i vedervärdig skenbild visar sig denna avgud!
Du haver, Sebastian, dragit skam över goda egenskaper.
I naturen finns ingen annan skönhetsfläck mer än hjärnan.
Ingen kan därför kallas vanställd mer än de ovänliga.  [360]
Dygden är skönhet, men de sköna onda
Äro tomma trädstammar av djävulen överblommad.
FÖRSTE KONSTAPEL
Karln blir ju galen, för bort honom.  Seså, seså, sir.
ANTONIO     Led mig vidare.              Exit med Konstaplar
VIOLA (åsido)
Mig tyckes hans ord från sådan passion flyga  [365]
Att han tror det själv. Sålunda gör inte jag.
Visa dig vara sann, fantasi, O visa dig sann,
Att jag, käre broder, nu tages för att dig vara som man!
SIR TOBY     Kom hitåt, riddare.  Kom hitåt, Fabian.  Vi skall viska över en
kuplett eller två om kloka ordstäv myckna.  [370]
                     De går åt sidan
VIOLA
Han nämnde Sebastian.  Jag vet att min broder
Ännu lever i min spegel.  Även om så vore
Högt i gunst stod min broder, och han gick
Alltjämt i sådan utsirning, kulör, och med ett sådant skick
Ty honom är det som jag imiterar.  Åh, om det visade sig att här är, ack,  [375]
Havsstormarna milda, och saltvågorna nykära!     Exit
SIR TOBY (till Sir Andrew)     En ytterst ohederlig, och lumpen gosse, och en fegare stackare än en hare.  Hans oärlighet visar sig i att han lämnar sin vän här i nöd, och förnekar honom ;  och för hans feghet, fråga Fabian.  [380]
FABIAN     En ynkrygg, en högst gudfruktig ynkrygg, religiös på det.
SIR ANDREW     Åt sidan, jag sätter efter honom igen, och klår honom.
SIR TOBY     Gör du det, örfila honom ljudligt, men drag aldrig ditt svärd.
SIR ANDREW     Om jag ej gör det---                           Exit
FABIAN     Kom, låt oss beskåda spektaklet.  [385]
SIR TOBY     Jag vågar sätta vilkensomhelst summa på att ingenting händer återigen.
                                                                                           De går ut


William Shakespeare 1601

LPWJ svensk version 17-23/02/10


Trettondagsafton: Akt I:V (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewBookText.php?args=1062195,3989

Trettondagsafton: Akt II:V (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewBookText.php?args=1069345,3989

Trettondagsafton: 3.1 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1072843

Trettondagsafton: 3.2 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1074104

Trettondagsafton: 3.3 (W.Shakespeare)
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=1074687