Här är rena arken svarta
av allt för mycken gråt
Raderna är tomma av
stumma små förlåt

Vinterljuset är så starkt nu
det väller bara in
i alla mörka gömslen
i gömda själen min

de dagar som jag skrattar
är få på min hand
ville bara skriva mig
till vilsna ordens land

Men inget kan jag säga
nej inget spelar roll
står så nära här intill
men på en armslängds håll

Du ler åt någon annan
aldrig mera rakt åt mig


så mycket tyst jag viskar
förlåt
jag älskar dig.