nästan lika stor som din egen planet

är du ändå mindre än grävskopans däck

hur stilla vi än förmår att stå

i två berörande sekunder

accelererade söndagspromenaden vidare hela måndagen

mellan orörliga maskiner

sken solen kyligt

från vår överhettade relation

till alla människor som har kört omkring här på grässtråna

där lekplatsen var ett slagfält

av lyftkranar och lastbilar som aldrig dog

visar du oss min leksamma klocka

oklokt utspilld likt tusen gråtande gruskorn