Oj vad den var liten katten

som jag födde under natten

bara fyra centimeter

tanig som en termometer

slemmig gråpäls kalla ögon

men att klaga hjälpte föga

tog en plastpåse till katten

fyllde den med fostervatten

från den fina toaletten

jag fick övertala sprätten

vakten för faciliteten

fast jag ej var societeten

var min sak ju mycket viktig

katten levande och riktig

Med min påse i min ficka

måste jag till jobbet sticka

jag var utlokaliserad

vilket gjorde mig frustrerad

lärarrummet var blott spillror

fordom fria lärarviljor

fick nu vänta liksom fånen

på signal från telefonen

från bemanningsföretagen

ja så var den bistra lagen

Jag kom hem igen med katten

nästan dränkt i fostervatten

men han kunde ändå andas

när som kvällen skulle randas

fick han torka sig och amma

det gick fint, jag var ju mamma

växte han som bara katten

först var han en blind och svart en

sedan fick han röda strimmor

och försvann i flera timmar

jag försökte söka finna

frågade varenda kvinna

sökte trappan, hallen, köket

sedan gav jag upp försöket

Återsåg den forne katten

han satt nu vid bandvagnsratten

i en stad ej långt från våran

åren hade sopat spåren

av vår relation och pälsen

nu satt han så tuff vid rälsen

människa med svartsnygg frilla

rödgul bandvagn, Caterpillar

stod det präglat uti lacken

grabbarna på asfaltsbacken

tog en öl och skröt om kriget

fast de ännu ej vart i det

jag såg på från lagom avstånd

tänkte grabben blir nog avtänd

om jag stiger fram ur dimman

som den mamma jag var innan