Ljuset till tiden:
- Skuggorna faller väldigt vackert
i ditt rum!

Tiden svarar alltid:
- Tack, fast vad vore jag utan ditt bländande smicker
endast tom och obefintlig!

-Vårt förhållande skapar vårt förhållande.
om och om igen fast i andra kroppar, med varandet i andra rum
av samma sorts tomhet.

- Oj, jag höll på att snubbla på Mattkvanten!

- Aj, då!

- Fysiktigt.

- Lyss mig.

- O, min fittslampa.

- Du tänder mig så...

Så tog dansen slut och alla gick till sitt.