Jag har burit dig som en hjärtkvist och jag har
dalat dig som sena morgonens afton.

Och du vet hur jag grät.

Vilka var de löftena som du inte bröt och vilka var de sanningarna

flöt ner om mig var gång jag frågade.

Och hur stor ter sig inte världen inför mitt aldrig.


Kringgärda min afton. kära.

Jag har fallit milslånga stränder och jag har fångat livet
i mina händer och mitt kvarvarande hur, hur?

Där strån faller vårlig skörd
Hur

ska vi stå kära.