Vaknar
men ångrar
genast mitt misstag
orkar inte längre spela
ingen kan vinna

Ställer mig i duschen
det obekväma
i existensen
förenas med ångorna
lägger sig som dimma

Tittar in
det döda trädet
står där naket
fåglarna lockas
giftet förblindar

I dess skugga
en öde fågelholk
ivrigt väntandes
på sitt syfte
ett inre

Förtvivlad
skär jag med rakblad
i trädet tills det faller
Fåglarna kan nu se
holken sluta längta

Spelet är slut