Minns Ni kärleken, min Herre?

Hur det var på den tiden, då, när Ni älskade
Henne mer än allt annat?

Minns Ni hur passionen gav Er vingar?

Hur ni såg djupt in i varandras ögon
och lovade att älska varandra livet ut
hur hennes ögon, gröna som skogens mossa
fick Er att förnimma närvaron av det sanna?
Hur Ni brukade säga att i hennes ögon
hade Ni äntligen funnit Ert hem

Hur Ni lät Era fingrar leka med hennes
vackra kopparfärgade hår?

Minns Ni, min Herre, att ni talade om ett
liv tillsammans i evig kärlek?

Det var då, om Ni ännu kan minnas, innan

kärleken ödelades och vändes till hat
och allt slogs i ruiner

Jag frågar Er nu, om ni känner
orsaken till denna förödelse ?