Hon binder kransar av salt
som hon samlat längs
köksvägarna

och ber böner om natten
att hålla mardrömmarna
och rovdjuren bort från
de mjuka markerna här

där vägarna alltjämt
är kantade med vallmo,
smörblommor och timotej

om sommaren när livet
är en insektssvärm
sjöar och lugna lyckor

sådant som gör människor
vänliga mot varandra

den vackra sommardagen
ska hon flyga en humlas
flykt, samla blomsternektar

och be för dem som i vrede
sliter itu sina egna hjärtan

som inte förstår att älska
därför att någon
som borde älskat dem

vände dem ryggen till
i oförmåga

saltets förmåga att
bilda vackra kristaller

är hennes bild av Gud