Hon lade sin panna mot hans
mot sin oväns panna, att vila
undan striden, fläta samman
deras tvinnande stridstankar

orden som de mätte mot varandra
mot tankarnas grumliga bottensatser
som sur gammal kaffesump
orden som redan var skrikna

en gång för mycket

Då, på 60-talet, när vi demonstrerade
och ockuperade, då var ingenting svårt

så blev världen full och tom samtidigt
vårt hem blev vår borg att bevaka
med småaktiga äganderättsanspråk

Hon sa

- Jag kan följa dig hem nu om du vill
om ditt hem är din borg är mitt

ett kloster för vanvördiga