Vid stranden av de djupa åar av mattsvarta vatten.
har hon landat och återvänt till hemligheterna

Tack, djupa trohet, dra mig med, så ber hon
nedåt mot löftena där botten svallar sjögräs
där tankar flyter som älskande genom vattnet

sakta, / så rör sig ån /, som vore färden besvärlig
glider trögt mellan träd och gräsbevuxna brinker.

Hon följer

hon glider ner i den gistna ekan, se, så
sakta den flyter under klotrund fullmåne.

Älvor ur sagorna rör sig längs med stränder
följer ekans färd, doppar tårna i kallt vatten.

smyger fötter i mjuk mossa

gråtande dagg droppar mildhet över
hennes hals, hon tänker; - Tack enslighet

hennes tillflykt