Han hade avgjort det

han vände sig bort, talade åt ett annat håll nu
rakt ut över det stora havet

vrålade över bränningarna

deras liv var alltför rivet i remsor, i små små flagor
som en gammal tidning

skriken var som nyheterna, fängelser som brutits
galler som sågats itu

skriken var hans bipolära galenskap av närhet och
avstånd simultant med hatet

det hat vars grund ingen kände
allraminst han själv

kanske fanns där svek en gång, som blivit vardag
så som gott och ont blandas till oigenkännlighet

den som aldrig vetat att sanning räknas
som god moral blir lätt överraskad
när krav ställs

återställt är allt till kaos, ursprunget dit allting
strävar åter, där vägarna ramlar
kanterna rasar

så ta vad du vill av andras egendomar
ditt är allt - allt är ditt, bara ta!