hennes händer är sprickor
och ögonen

rinner röda

av vatten, tårar och vätska
köldknölar på hennes fötter

runt henne

runt de ensamma kvinnornas lyten
runt dem som strider mot våldnader
och inte förstår sina egna förluster

drömmar, inlindad i stickade storsjalar
göms försmådda och osedda ögon

runt henne vargarna
med hungriga munnar

ur deras munnar rinner brunsås

de närmar sig sitt byte, ja, hon är bytet
och vargarna blir till män av högre ämbeten
så stiger de till skyarna på hennes axlar
samhällets ledare, de som är mer värda
än oss andra, som bestämmer vårt värde

en guldstjärna hit
en guldstjärna dit

och en nedlåtande blick av avsmak
en nedlåtande ton, ett ord, då vet hon
att hon är en underlägsen varelse

så ska hon sluta

så ska hon sluta, hennes axlar tyngs
av deras fötter
reste hon sig vore hon ett allvarligt hot

mot säkerheten