en liten knytnäve
grävde sig in i bröstkorgen
som en fosterrörelse under revbenen
hal och varm av livskraft

klämde åt om hjärtådern

vem stal din kraft
frågade hon

jag skruvade på mig
generad
ingen stal

vem?

var inte så envis
det hände långt efter din tid
lilla knägud
jag köpslog av skräck
jag förspillde min kraft
och jag är trött

duger det som svar?

i bröstkorgen
spritter minnet av liv
men det är sent

alldeles för sent påtänkt