Redan medlem?
Logga in
Tröstaren..
Det var då det... när jag höll i din hand när vi gick över gatan.
nu... vill du klara dig själv du är ju stor nu men vet att jag alltid finns till hands om det skulle behövas någon gång
tröstaren är den man minns med den sortens värme man önskar sig som mest
när det svider och minnena är som mest påträngande finns den som tröstar där tryggheten bakom hörnet famnen att gömma sig i.
Fri vers
(Prosapoesi)
av
~Leonardo~
Läst 291 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2009-10-23 12:55
|
Nästa text
Föregående ~Leonardo~
Senast publicerade
Till dans Dagbok Allt som du ger Till vila En liten fundering Sammanfogade... Nya kapitel Försakelse Se alla |