Si, Näcken har köpt sig en ny fiol
den gamla har regnet fördärva’
nu knäpper han fram sin sista triol
som skogsfåglarna skall få ärva.


Och Tomten han provar sitt nya skägg
på sommarens solbrända haka
men tomtemor avger ett skrämmande gnägg
och ligger på lur med en raka.


Jon Blund har förlorat sin paraply
och sitter nu ensam och gråter
Han vet att han icke skall få någon ny
den karl'n lär vi aldrig se åter.


Ett spöke har trillat omkull i en pöl
och smutsat sitt vidriga lakan.
Det dränker nu sorgen i avslagen öl
i väntan på dom och rannsakan.


Si, sotarn har skaffat en hiskelig säck
att ha när han kidnappar barnen!
Nu rider han bort på sin gulvita skäck
att offra dem åt Grottekvarnen.


Med en svartemaljerad hink i sin hand
jag skönjer nu hur liemannen
förlorat sin skära men lämnar en rand
av blod från den läckande spannen.


Två ögonhålor han spänner i mig
och viskar: ”Nog blev jag besviken
om jag ej fick vila, som en sorts fair play,
ihop med de övriga liken.


Ja, skratta ni bara, ni människobarn,
och kalla det för fantasier!
Men vad är vi väl annat än sprödbakta flarn
från tillvarons finbagerier.