Janus 2009
Avstånd är etthundratjugo centimeter, då flerfaldigt knäckt näsben, att invadera personlig sfär för jag kan inte sluta när Babuschka har rädslat sin vita hud från mörka rötter under uniformsskärm slå du jag håller generationer och hon kallar mig fascistisk balthora som detektorns utslag i bröst river metall sömmar de letar i testar av avklippt hår kvinnors glittrande fingrar river loss bälte drar händer över kjol skriker frågor i tänders lagningar n i. t a l a r. i n t e. m i t t. s p r å k. i telefonsamtals rigorösa enhet, "kommer du göra anspråk" och ett leende är svar nog öppnar de hud letar spårämne inuti och jag hör stövlar trampa era själar än Tallinn International Airport, jag är natt så spräck din himmel, och träd rör sig på en flygbuss i svart blått vitt och drunknade i den ägda luften poliskontroll vid ett vägskäl du är inte välkommen hit jag står med korsade vid sidan och nu är tolv bakom höga klackar där Robert av Narva släppte vargdödaren fri, som rop under asfaltslagda gravar och medlen är otaliga det är ett dödfött liv skakar kropp mot lädersäte och himlen är stängd i vem ska betala priset för sorg år efter år efter år för liv talar bruten engelska till mina smala ryskornas hakande i språkskor, och jag kan inte förlåta arvssynd och iskalla händer kramar jacka när ärr kliar ansikte knuffar bakåt, detta är mitt arv jag är ur Isen kommen det finns ingen försoning i ut och Pjotr ler trött mellan sneda tänder och jag står med det kalla i ansikte lutar huvud bakåt, ser över flyttade känslornas sorg att aldrig kunna glömma men fars ögon är släckta nu när jag öppnar gap och stöter fram, J a. n e. g a v a r j ú. p a - r ú s s k i j.
Fri vers
av
Inkarasilas
Läst 1642 gånger och applåderad av 49 personer 
Utvald text
Publicerad 2009-10-19 00:16 
|
Nästa text
Föregående
Inkarasilas |
