I.
En vy i svartvitt
då vi sträcker våra händer
mot gråskalornas vindar

fångar drömmar utan ägare
under våra naglar
gräver djupare i jorden -

varärminatankar,varärminatankar,varärminatankar?

---

II.
Biljettautomaten skriker;
FRIHET!
Målar väggarna runt spåren genomskinliga,
glider som spöken genom betongen,
dansar orörd av skenande tåg längs rälsens oändlighet.

Rödblommiga drömmar seglar som moln över fabrikens dunkande ugnar,
valsar ut rivna kontrakt och spelar Internationalen på trumpet (utan dämpning)
då arbetarna invaderar kontoren, somnar i kassaskåpens dunkel medan cheferna faller som rödbrusiga blomblad mot trottoarerna.

Och hon går hem, skriver i sin dagbok
att dagen var
solig.

---

III.
Täckjackefärger i istappsdroppandets valstakter;
stampar runt i för stora vinterkängor och tusenvarvshalsdukar med randiga luddnoppror
öronlappsmössor neddragna över panikögonens kalltårar -
svart trots nysnön på deras hjärtan.

De drar trötta lufshundar i långsamstryparkoppel, hänghuvuden med hängöron som släpar i marken, grågruslera, stadsbullerrödljus och tysttelefoner som bränner hål i deras måndagsfickor, och om de ändå ringer så vill rösten i andra änden alltid sälja något -
vad? - en vän, ett liv, en värme, ja tack!
Paketet på posten är fullt av glädjepiller som inte håller vad de lovat - precis som allt annat, precis som jag.

Det finns tussilagosolar i dikena snart, men smutsgrå drivor väller över, släcker dem med fräs och gulmattningssprak, snabbt och obarmhärtigt, gråbetonghus stänger in hålögefolkets ekande steg i svarta rymder.

Hon sparkar grus, och undrar:
Hittade han sina vingar?

---

IV.
Jag vill också vara en hårslängande högtrallande småvinglande högklackad popflicketyp med glitter runt ögonen och nyckelpigor i håret,
jag vill också bob hund-tralla mot molnen, lippglosspussmunnar i vädret, vara sådär ouppnåeligt svävande tio centimeter över marken,
handihand med lyckans solar, ett-två-tre-wiiii, bli liten flicka, hissas mellan starka händer, strösselnästa leenden och
känna vårsol mot smala tightsbeklädda flickben att springa fortfortfort förbi alla gråa hus med gråa människor med gråa hundar i gråa koppel med,
jag vill ta sats och på sviktbräda skjutas ut i rymden med vårskriket i munnen och bara försvinna som en såpbubbla bland molnen

skrika
vår och blåbär och heliumballonger

såpbubblespricka - poff.
---

V.
Jag kramar kudden som vore den en sköld mot världen men jag älskar ju världen kom hit och smaka saft och kramar
och jag slickar på halsen att
orden inte räcker för du

du.

Tunga -

Men vill du inte?
Vill du inte, världen?
Jag vill. Jag vill fuldansa till Lou Reed och skrika bort ensamma fotstegsljud, trycka nya spår i vitsandkornen, låta världen veta att här är jag.
Stå på en klippa och skrika till världen att här är jag.
Idag är jag här.
Imorgon är jag kanske någon annanstans,
men nu är jag...

Blyertssuddar på kinderna, fingerfärgsblått i håret, hjärtat ovanför ett vibrerande, sjungande B.
Vi tärningsramlar genom dagar av flygförbi och arbetsförmedligen trillar bort, hoppsan, men vi kan kanske skratta ändå? - tonerna är ju gratis.
Allting är sju, som ett svar på gåtan vi aldrig uttalade, men som gungade mellan våra höfter när vi vickade, plockade blåsippor som vi planterade i tantens brevlåda.
Hon satte dem i vas, letade blåsippeduk och vi pussade henne på båda kinderna innan vi paraplyseglade nallarna hemåt,
åt frysboxfrostig glass.
älskade livet.
Vi
älskade med livet.

Du?

---

VI.
Vi kastar ju bara gatsten på varandra hela tiden,
och de som plåstrar, dem skjuter vi.

Sedan går vi hem till varsin kväll med tomt hus,
varsågod att ta för dig av det veckogamla brödet du glömde frysa in,
gråter i kudden ~

Var det verkligen så det skulle vara, skulle vi inte
älska varandra
lite mera
lite uppriktigare
lite mer på riktigt?

Som en tvål -
slinter,
och du är borta

Men under gatlyktan utanför fönstret dansar våra skuggor fortfarande tango,
och hon kastar rosen,
kysser honom, rött och eldigt,
precis som i filmen
och det är vackert.

Var det inte så
vi skulle vara?
---

VII.
Ett täcke över huvudet och en alldeles privat rymd av sorg
och lite för skarpt te

Du räknar sekunder på en egen madrass,
räknar sårskorpor på benen,
ställer dig framför spegeln,
naken,
undrar,
låtsas att det är hon som står mittemot.

Du undrar vad hon ser när hon tittar på dig
med blicken, den där blicken med suget som drar dig in,
mot hennes
sprödhet -

Ett annat hjärta som slår under handen än ditt eget,
som en tickande bomb,
du exploderar
där.