Jag anser att det är att jämställa med våldtäkt, rent moraliskt sett, mer eller mindre grav. Eller om man vill kall det grov.

När det handlar om att med vissa maktmedel som exempelvis utpressning och hot sätta sig över en människas vilja att vara med om sådant som är uppenbart att betrakta som förkastligt.

Det behöver inte handla om reell våldtäkt, även om jag räknar in det.
Vad jag vill säga är att när man vill något tillräckligt starkt och använder sig av maktmedel och hot, muntligt eller på annat sätt.

Oberoende av kön på såväl ’offer’ som ’förövare’, är det en typ av våldtäkt. Redan innan själva ’handlingen’ som hoten är avsedda att leda till har inträffat.

Bara att använda sig av det brottsliga uppsåtets medel, ungefär som när man betraktas som brottslig när det är uppenbart att man planerar ett rån då man skaffar sig möjlighet, verktyg, kunskaper och eventuellt medhjälpare för att kunna genomföra brottet.

Annars kan man förstås kalla såväl planerande som genomförande för en del av ett konstverk, ett konstprojekt.
Det är troligt att det alltid kommer att finnas människor som före eller efter, eller både och, kommer att vilja kalla sina brott för en del av ett konstverk.

Men den eller de som planerar eller i vilket fall av olika anledningar genomför en våldtäkt eller vad som skulle kunna ses som en våldtäkt…
…kommer troligen aldrig att kunna kalla det för konst.