Du hade liksom tystnat.
Valt bort alla överflödiga ord till fördel för uppmärksamhet, letat vrå med ryggen, beväpnat själen med karbin... Och jag hade vaknat till ett rusande hjärta.

Men sättet du ömt drog upp dragkedjan enda upp till hakan på min bävernylon overall och bar min väska på väg från bussen, storebror... avslöjade allt.
Vi skulle hämnas allt... Vi skulle kräva varje krona det kostade att i åratal lappa ett äktenskap, söndags bussen från pappa till mamma, för själar med karbiner och rusande hjärtan, för att vi blivit över.
nästa gång stapplar vi inte av bussen, utan låter den rulla... , rulla mot örnäset och sedan långtbort...

När man rundat skolan kan man se lamporna i mammas fönster. Vi tog en snöpulsande genväg över den vinterklädda gräsmattan.
Jag klampade noggrant efter i varenda fotspår som min storebror dunkade ner, Jag höll hårt i min nalle och önskade att min fotspårs följning skulle förbli på ett mentaltplan... sjunka in i mig och fastna i själen.