Det är den tjugotredje december och julafton imorgon,
det kunde lika gärna varit tjugotredje januari, tjugotredje
februari, nittonde mars för att byta datum. Det kunde varit
vilken dag som helst, vilken dag som helst på hela året.
Fast inte en dag i november, för november var fylld med
kärlek. Kärleken är borta, men det gör nog inget, för jag har
lärt mig att "allt som har en början har sitt slut". Nu är jag
på månen liksom jag var innan, jag är en astronaut i Joakim
Bergs tolkning och jag tänker stanna här på månen, för
här är det inte varmt och inte kallt, det är svalt. Det är inte
kärlek och inte hat - det är bara jag.