En dag
Stegen upphörde i trappen det var där vingarna tog vid snön föll över staden likt ett vykort Vacker som en dag när leendet spricker upp såren bars utanpå och vi stod i kö inför hennes händer men såg aldrig det hon bar inuti vi ljög om och om igen tröstande sa vi att allt skulle bli bra inte idag, inte morgon men En dag Du fångade hennes fall ville kallas hjälte, riddaren i natten men hon är ingen man fångar inte någon man tar och nu är hennes steg blott ett minne hennes beröring blev till tårar på din kind du är målad i centrum vintelandskapets enkla färgpalett tystnaden vrålar i dina öron och du förbannar livlösheten som vilar i hennes linjer De röda stumma läpparna lika döda som din själ kanske kommer de le igen inte idag, inte i morgon men En dag.. |
Nästa text
Föregående Lindsy |