Nå, detta har redan tagits upp ur en aspekt i George Orwells skildring av nyspråk som en förenkling av språket och i sin förlängning marginalisering av tänkandet, i romanen 1984. Där talas mer av en förenkling av språket genom förkortningar och eliminering av bruket av vissa ord helt och hållet. Min notering gör ett angrepp på vår reflektionslösa användning av versaler.

Versalisering handlar om hur versaler används, det vill säga stora bokstäver. Företagsnamn och namn på organisationer skrivs enligt svensk språkstandard med inledande versal för namn. Även ett flertal myndigheter skrivs med inledande gemen (stor bokstav). Exempelvis är följande myndigheter och instanser skrivna med inledande gemen: staten, kronan, regeringen, regeringskansliet, riksdagen, armén, flygvapnet, marinen, flottan, kustartilleriet, krigsmakten, försvarsmakten, polisen, tullen och kyrkan. Politiska partier, religion, religiösa skrifter, allmänna helgdagar, även pronomen som syftar på Gud kan inledas med versal samt länder, nationalitet och språk.

Vi tänker ju vanligen i språk, vi definierar våra tankar och formulerar dom implicit innan dom kommer till uttryck oftast. Kanske finns det dom som tänker i färger lr fan vet jag, toner. Men det ger ju inte en tankeprocess en fast form, utan den förblir abstrakt oavsett hur den senare uttrycks. Så sammantaget är vår tanke initialt abstrakt, men får först sin mening när vi förstår den genom sin definition och struktur dvs ord och språk.

Min tes är den att endast pronomenet "Jag" bör skrivas med versal. Jag tror på att individualitet är frihet och fri, lr autonom om man så vill, är den som är medveten om strukturerna i sitt fångenskap. Även namn kan vara ok även om dom indirekt kategoriserar oss in i vår etnisk kulturella tillhörighet (men kanske är tanken om Nationalstaten den som först ska slopas då). Vårt språks konventioner och regler har gett oss ett ramverk för vad som gäller grammatiskt. Vi följer vårt språk inte bara för att det är ett sätt att tänka, utan att för att skickligheten i användandet av språket ofta ses som ett mått på intelligens. Språket är därför ett starkt verktyg för makt.

Att versalisera innebär indirekt att bekänna en auktoritet och jag ser detta som en form av mental plantering till underordning oavsett vilket värde vi i realiteten ger denna så kallade auktoritet. Tänk nu på att mängder av politiska myndigheter och instanser benämns med versal.

Politiska partier, religion, religiösa skrifter, allmänna helgdagar, även pronomen som syftar på Gud kan inledas med versal samt länder, nationalitet och språk. Mitt främsta hangup här måste självklart vara det grammatiska "felet" att skriva gud med versal. Men även nationalstaten och dess organ. Så avslutningsvis vill jag bara väcka erftertanke. Om individen och hennes tanke ska ses som fri, bör vi då inte reflektera över dom krafter som söker påvisa maktstrukturerna som finns. Bör vi helt reflektionslöst godta villkoren för vårt språk och undermedvetet bekänna auktoriteter oavsett vilket värde vi i själva verket ger dom? Min tanke är NEJ... tänk på det nästa gång du ser, tänker, hör, talar något med versaler. Kritisera varför, varför? Bara för att något är vedertaget är det inte sant eller rätt. Så våga kritisera och bli dig själv!
Låt tanken bli fri!