Postmoderna samhällets människoideal:
mänskan som får i flocken, hypnotiserad slav
med simulerad känsla, mål, tanke och tro,
ett incitamentsberoende tycks aldrig få nån ro

går dit pilar pekar,
fördömer den som nekar
lögner som ej bevekar
sanning som under, det kvävda ropet ekar
Jag, uppdagar kartan över maktelitens lekar
så lyssna nu bonden, knegan o steka´n

mina ord
är inte skapta för estetik,
nej, min tunga är stöpt i blod,
som är i polemik
mot vedertagen skit
som byråkratiskt politik
och det offentliga samtalet,
som förvränger vår etik
överkonsumera mode, mat
och ny teknik,
så att du blir klonad och skyltdockan snarlik
och själen förorenas av demonisk symbolik

men vill du se,
o att förändring ska ske?
minns att kunskap är makt
och revoltera mot förakt
enas i den kärlekspakt,
som stavas revolution
initialt i jaget,
sen i massopinion