I en stad går en flicka och väntar på att dagen ska ta slut. Hon går som en levande död genom livet. Hennes sinne är illusioner. Muren av törnar viskar om lögnen. Den kastar skuggor över världen utanför. Hon är älskad, men kan inte älska. Hennes samvete trycker mot huden.

I en annan stad sitter en flicka och får reda på ett besked. Hon är ung och vilsen. Hennes åsikter dämpas i tomrummet mellan henne och hennes far. Hon vet inte vem hon är eller vart hon ska. Hon är en knippe rosor som ges bort. Hon ska vattnas, älskas och vissna bort.

Men än är deras kroppar unga och deras själar fyllda av liv. De vajar på kanten men de har inte fallit. Än kan de leva. Än kan de andas. Än slår deras hjärtan.

Och framtiden.