Jag tycker det känns larvigt att dela upp folk i olika slags sexualitet, det handlar mer om att respektera folks 'läggning' och 'smak' och så vidare.

Statistiskt sett sägs det att av sju människor, slumpvis utvalda, är två av dem heterosexuella, två är bisexuella, en av dem är homosexuell, en är transsexuell och en av dem är asexuell.

Men kan man verkligen lita på statistik? Var kommer exempelvis psykopaten in?

Var och en skall vara fri att ha sina egna åsikter, men ger vi verkligen varandra denna frihet? Var kommer regeln om 'frihet' ifrån, vad är 'frihet' och är vi alls mogna att prata om 'frihet' som en rättighet för alla.

Samtidigt som vi är nog så måna om att pådyvla varandra våra åsikter, pratar vi gärna vitt och brett om just frihet.

Frihet till och från vad då?

Kanske är ansatsen personlig där vi deltar i det lopp som handlar om att spränga målsnöret i uppnåendet av denna frihet?

'I frihetens namn' skall vi vinna genom vår politik... är det väl många idéologier och politiska idéer som sägs utgå ifrån? Många säger att arbete är frihet.

Ändå tycker man inte om budskapet på den där skylten som blev stulen 'Arbeit macht frei'.