Uppsala 2010-04-13



Lugnet stiger sakta in över tröskeln.
Tröskeln är hög, men hon lyfter försiktigt
på fötterna.
Är rädd för att tappa balansen.
Lugnet ligger utanpå, men är även gjuten
som en plattform inuti.
Välbevarad i en vrå i sinnet.
Det syns utåt, men inåt känner Lugnet sig
allt annat än rofylld.
I bröstet virvlar det av syn-, hörsel-, och känslotankar.
Stormande vill alla ut på en gång.
Det blir trångt i öppningen över tröskeln.
Väl inne, sittande stilla vid kreativitetsbordet,
får känslorna sitt utlopp.
En duk, några penslar och massor med färg,
lättar på det inre trycket.
Datorn står i närheten och efter en bearbetning
även på den, börjar tankar och känslor ta form.
Vad är det hon ser och hör? Vad är det hon känner?
Är det lögnen som skalats bort och sanningen
som ligger öppen i sårbar dager?
Hur ska man våga och kunna förmedla något så privat?
Omgivningen är inte skonsam.
Den sätter många taggar i det öppna sinnet.
Var varsam, säger hjärtat!
Var rädd om din själ!
Likväl måste Lugnet våga dela med sig av sina sinnesintryck.
Förväntar sig inte att alla ska förstå,
men det räcker om det så bara är en som tillgodogör sig budskapet.
Då har inget varit förgäves.
Några självskrivna djärva penseldrag på duken
och några väl valda ord,
skrivna på ett tomt blad i boken.
En bra början? Javisst, men släpp det vågade och orädda loss!
Våga vara sårbar!!
Det är då det spännande inre får sitt oförskräckta utlopp,
medan ytan är Lugn som vanligt.
Inget synligt har hänt, medan det osynliga mångfaldigats.
Enbart en trygg grund kan förmedla det sagolika.
Lugnet stiger åter över tröskeln.
Numera draperad med ett naket inre
under sin yttre skrud.

Britt Gustavsson