Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Oktober har kysst mina läppar aldrig blir jag densamma


När löven släpper taget

Oktober, så vackert väver livets väv,
kan jag bli en del i ditt täcke?
omhuldad av din rikedom

Den tillit som gestaltas när löven släpper taget
Hoppet som bär när det mot marken faller

Inget blir någonsin detsamma
oktober har kysst mina läppar se så röda de är,
nästintill döden


Fri vers (Fri form) av Maria Zena Viklund
Läst 574 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2010-09-24 11:45



Bookmark and Share

  Mikael Lövkvist
Mycket vackert skaldat. Gillar speciellt kryddan i slutraden.
2010-10-18

    ej medlem längre
du väver in mig i dina ord och jag ler igenkännande i känslorna som följer och tänker: ja... det är det trösterika i att löven orkar, vågar släppa taget som är det stora för mig med hösten... tack!
2010-09-25

  Lady Alassa
Mycket värd att läsa
Härlig
Höst känsla. Som höstlöven döljer hemligheter
Döljs en gåta i dikten Vem sveper naken förbi?
Spännande. Och Läppar rodnar som rönnbär.
2010-09-24

    Bodil Sandberg
Underbart underbart vackert!!en lovsång att njuta och spara och njuta igen !! varma applåder
2010-09-24

  Hannadraken
texter blir som bäst när de snuddar vid åldrande, död, liv, existens. Som du gör här. Bara antydansvis som invaggat i en berättelse utan fasta former. Svepande som vinden. Några snygga allitterationer har du fått in som ger extra glans. Tex: "september som så vackert väver livets väv" smakar gott i munnen.
2010-09-24

  issac.a.m
En fantastisk text med härlig lovsång...
2010-09-24

  aol
o Maria en underbar höstmelodi jag ville bara sjunga tack, lyfter på hatten
2010-09-24
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund