Hur kunde detta ske , det var för dig jag knäböjde och började be.
Jag kunde inte se detta förspel. Det var magiskt , men fan hur kunde det bli tragiskt. Jag Behöver luft, för allt är så himla tufft.
Det går inte att gå vidare för jag ser dig hela tiden , när jag stänger tiden och börjar med striden så blundar jag snabbt och ser denna skatt , som har så mycket makt i mina drag , det känns som ett slag utan andetag..
Jag undrar varför jag släppte den perfekte..
Det lär vara så när man är kär. Ja kär , men känner du så där?
Som dem sa kärlek är svår att förstå , det kunde vara perfekt under sin tid , men att kunna leva vid en sådan frid är mer än mitt liv..
Så du vet , så är det mer än konkret, det är min sanning , inte någon elak blandning. Ge mig din hand så vi kan flyga iväg till min egna värld.
Det kallar jag frihet , jag och du mot världen..
Bara jag och du ..
Behöver någon så ärlig.. du betyder.