En morgon.
Vaknar med ett
ryck ur sin
morgonslummer.

Minns samtal
med trasiga själar
kvällen innan.

Frågan mal.
Frågan han
ställt så många
gånger.

Tvekan och
förbannade
tvivel!
Känslan av
att inte räcka
till. Att skärma
av. Inte bli
personlig.


Hur tröstar man en vuxen
man som gråter som ett barn?