Saknar er
längtar hem
hem till vardagen, mitt rum, min gata,
hålan vi kallar stad eller staden vi kallar håla, kanske.
byggnadrna som har stått där de alltid har i mina 19 år och 11 månader

men vill inte hem

inte nu



Saknar minnena
tänk vad många gånger jag har gått, cyklat, kört på de sällena som betydde så mycket
betyder mycket.
De betyder fortfarande antar jag


tänk alla löften, meningsfulla stunder och stunder som verkade mer än vad de var,

som har ägt rum i "my hometown"

Kommer jag minnas dem nästa år?
Kommer Du minnas dem nästa år?



men vill inte hem

inte nu



Jag gråter.
Grät.
måste lära mig att gråta mer. Börjar bli bättre, tror jag.

Är det bra att gråta mer?
det är bra att kunna gråta de stunder tårar hör till
Kan jag säga så?


men vill inte hem
även om jag gråter

inte nu

Ljuger jag?
Kan jag lita på det?
Kan jag lita på mina ord?
eller säger jag så för att slippa inse sanningen


men vill faktiskt inte hem

inte nu


Nu äter de lunch.
Solen skiner.
det känns skönt de få timmar solen är uppe nu.
Solen glittrar i snön
ser varmt ut men kommer spendera nästan 10 minuter för att ta på ytterkläderna ändå (plus se någorlunda snygg ut)

så är det varje år



vill hem

Jag kommer tillbaka



tillbaka till den plats jag kallar hem

en Dag