Förvisad från min mjuka säng

hänvisad till en koja!

Du tror mig inte? Nej, om

sådant här kan jag ej skoja.

Jag tyckte livet var perfekt,

min kärlek växte ständigt

var tolerant mot hennes släkt

nu är mitt liv eländigt.

Jag kände det när hon kom hem

ty jag har ej kutym

att låta någon dränka mig

i billig herrparfym.

Och det var inte långt ifrån

att jag tog mig för pannan

när det gick upp för mig att hon

nu hade fått en annan!

Jag tiggde och jag bad på alla

sätt som jag förmådde.

För att hon skulle inse vem

det var hon nu förrådde.

Hon strök mig över huvudet

hon viskade mitt namn

men vidhöll att hon äntligen

nu nått en säker hamn.

Så säg mig då, var finner man

den udda individ

som utan motstånd finner sig

i dylikt utan strid?

Den bädd som förr var min

blev hastigt ockuperad

av den person som strax fick mig

att känna mig kuperad.

Jag tömde blåsan i hans sko

och kände nästa stund:

Så ont kan livet vara när

man råkar vara hund!