* 

kärlek är att le

hundratusende gången

åt samma

dumma

enkla

nördiga skämt

och verkligen mena det

kärlek är också

ett luftjuck och svep iväg över golven

med en glimt i ögat

när man får en brasklapp sänd

en sjuhelsikes fyr i facklan

ett knäppt leende som inte vet mkt av gräns

förrns öronen stramar sig till gamla sortens

TV2 antenner - spretande utåt i gott hopp

om bättre utsikt och förståelse

en uppfriskande lagom motspänstig interaktion

tyst som icketyst

och en byst som bågnar i spänd förväntan

och en enorm portion tolerans

och tolerans och

än mer tolerans

för ödmjukhetens skull

att aldrig

bortse från de egna så kallade bristerna i en förmerkänsla över den andre

att alltid

se de så kallade bristerna hos den andre som komplement

till personligheten istället för avsaknad

av det man kanske önskat

att välja kärlek är

att välja frihet

åt den andre

att även se bristerna som gynnande

inte alls som enbart nollade för acceptans

utan även gynnande

för bägge i längden

kärlek är också ett heltidsjobb under ingen mer lön

än känslan i sig själv

där ge

inte alls motsvarar få-et alla gånger

men där få-et

alltid

överskrider känslan av ge

i värde

oavsett

det räcker så

för kärlek är att fria den andre från ansvar

för ens eget

befria från allt vad krav heter i att göra lika

ibland mindre kul ibland mer kul och att ha ett

rackarns högt i tak för att förstå skillnaden

uppskatta skillnaden

men även

en stilla tystnad i självalstrande tankar

och kanske egna känslor om varann

konstruktivt tänkande

riktat genuint och helhjärtat

och ett flöde av gemensam kraft

helt ny

att skapa av

använda sig av i nya formade krafter där gnistan

förr slocknat

kärlek är att tillåta

övergränsenskutt

även tillbakahopp

och en gränsbevaknings heltidstjänst

i 'bakfickan'

där order på välfungerande svängbara dörrar

med lås

finns

humor

respekt

välvilja

passion

ödmjukhet

generositet

förståelse

acceptans

utbyte

eller i alla fall en ärlig vilja till allt

kärlek är att släppa fri

det man helst vill hålla fast

gångjärn och lås

på alla

käkar dörrar och källare

och hissar med mervilja för utveckling

fördjupning och förnyade nyfikenheter

kärlek kan aldrig förgöra

aldrig förstöra

mer än grundpelarna för det konstruerade försvaret

behöver vi det

så behöver vi det

för då behövs det sannerligen

sånt löser sig själv

med tid

och acceptans

men vänner förstår det där med skyddsbehov

söker inte tröst som är ytlig

söker endast närhet för skydd

en stunds vila

paus

söker jämlike i erfarenhet

inte en läromästare

söker tyst förståelse

inte absolut sann förståelse

för det är det bra att acceptera att i-n-t-e förstå

också 

men inte till självstympning

och egen risk för skada

det är inte kärlek att tillåta egenskada

för om

då har man inget att ge

cirkeln sluts inom en

och hycklet sipprar ut

hellre då tyst

med insikten

att tiden inte är rätt

för alla har sin gång

sin sång sin egen väg

alltid

så agera räcke i tystnad är det enda vettiga

låta sköldarna verka

låta tiden göra sitt

*